Roligast var de hÄrda klapparna

Tidig vÀckning med jakthorn, mjuka klappar som inte var de mest ÄtrÄdda och slÀdfÀrd till kyrkan. Katrineholmsprofilen Carl-Edvard Sturkell minns sin barndoms jular.

Carl-Edvard Sturkell, född 1924, berÀttar om barndomens jular hos sin morfar, förvaltare pÄ Julita gÄrd. PÄ bilden syns julgranen i stora huset pÄ Julita gÄrd.

Carl-Edvard Sturkell, född 1924, berÀttar om barndomens jular hos sin morfar, förvaltare pÄ Julita gÄrd. PÄ bilden syns julgranen i stora huset pÄ Julita gÄrd.

Foto: Peter Segemark/ Nordiska museet, Rosel Jern

Katrineholm2020-12-23 07:45

Carl-Edvard Sturkell, född 1924, senare lagman vid Katrineholms tingsrĂ€tt, minns sin barndoms jular. 

– Vad jag minns frĂ„n julen Ă€r att min pappa tog mig med till julskyltningen. Man gick runt pĂ„ stan och tittade pĂ„ skyltfönstren. Det var den stora hĂ€ndelsen vid jul. I regel var det olika scenerier som de hade byggt upp, man gick runt och tittade. Det var en sĂ€rskild skyltsöndag, tredje eller fjĂ€rde advent. 

undefined
Carl-Edvard Sturkell minns barndomens jular.

SjĂ€lva julen tillbringades pĂ„ Julita gĂ„rd, dĂ€r Carl-Edvard Sturkells morfar Edvard Tillander var förvaltare. 

– De hade ett stort hus, som förvaltaren hade att bo i. De hade Ă„tta rum och kök. Jag hade ganska mĂ„nga kusiner och dĂ€r var det stor slĂ€kt samlad varje jul. 

Carl-Edvard Sturkell fick ibland böcker i julklapp, eftersom han tyckte om att lĂ€sa. Men mjuka paket var inte lika efterlĂ€ngtade. 

– Det var en hel del mjuka paket tyvĂ€rr, innehĂ„llande nyttiga klĂ€der som min mamma antingen sytt eller stickat. Det var naturligtvis ekonomiskt nödvĂ€ndigt. Den roligaste julklappen var en serietidning med 91:an Karlsson. Den fick min morfar. Han tyckte att den var vĂ€ldigt rolig, den pĂ„minde honom om hans militĂ€rtid 40 eller 50 Ă„r tillbaka i tiden. Sedan fick alla lĂ€sa serietidningen. 

undefined
Snöiga juldagsmorgnar fick Carl-Edvard Sturkell Äka slÀde till julottan i Julita kyrka. Det var viss belöning för att ha nödgats stiga upp sÄ tidigt.

FörfĂ€rligt tidigt pĂ„ juldagsmorgonen blĂ„ste morfar i ett jakthorn, för att vĂ€cka husfolk och gĂ€ster till julottan i Julita kyrka. 

– Om det var snö fick vi Ă„ka slĂ€de med bloss till kyrkan. Det var viss belöning för att man steg upp sĂ„ tidigt. 

Som barn tyckte han att det finaste under julottan var psalmerna. 

– Det var en glĂ€dje, Ă€ven för barn. Jag minns "Var hĂ€lsad sköna morgonstund". 

Av barndomens julbord minns Carl-Edvard Sturkell frĂ€mst Ris ĂĄ la Malta, som Ă„ts pĂ„ annandagen och julgröten med mandel, pĂ„ julafton. 

– NĂ„gon skulle rimma pĂ„ mandeln. Det var en stor julskinka förstĂ„s, som man skar av. Men det var ett elĂ€nde att behöva sitta stilla sĂ„ lĂ€nge. Som tur var hade jag en förstĂ„ende mamma som sa att nu var det dags att göra nĂ„got annat, sĂ€ger han. 

MĂ„nga av vĂ„ra jultraditioner Ă€r hĂ€mtade frĂ„n andra hĂ„ll, som adventskalendrarna frĂ„n Tyskland. Familjen Wrede-Sparre var tidigt ute med nymodigheten julgran, kanske först i Sverige. 1741 fanns det för första gĂ„ngen en julgran pĂ„ Stora Sundby slott, mellan Katrineholm och Eskilstuna. Granen var pyntad med saffranskringlor. 

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!