Det är med sorg i hjärtat, det är med frustration och besvikelse vi kan konstatera att arbetsmiljön dag för dag blir sämre och sämre. En sjukvård nära kollaps, en personalgrupp nära bristningsgränsen, en arbetsplats nära kokpunkten, när ska någon lyssna, när ska någon göra något åt situationen? Vem är någon, vems är ansvaret? Helt klart är att det är bråttom, riktigt bråttom.
Sista åren har arbetsbelastningen på vårdavdelningarna ökat markant och blivit en mer och mer permanent situation. Tidigare år talade vi om sommarbemanning, och sommaröppna vårdplatser, det som har skett sista året är att det är sommar året runt gällande bemanning och vårdplatser. Tiden för återhämtning efter att det varit ett högt tryck är nästan obefintlig, det gör att vi i personalen inte orkar, några väljer andra arbetsplatser och det mest skrämmande är att en del väljer bort vårdyrket och gör något annat istället.
På Kullbergska är i skrivande stund ca 58 vårdplatser öppna, alltså ungefär samma antal vårdplatser som vi brukar ha under sommarmånaderna juni, juli och augusti. När alla vårdplatser är öppna har vi ca 77 vårdplatser. Det som sker nu är att det alltför ofta är överbeläggningar, 2016-04-11 kl 22.00 var det 14 överbeläggningar och flertalet patienter befann sig på intaget på akuten på grund att det inte fanns vårdplatser på avdelningarna. Dessa överbeläggningar ska skötas av personal som inte finns, det finns inget maxantal överbeläggningar som får läggas/avdelning, men någonstans tar det stopp, det finns ett tak för vad vi i personalen klarar av att vårda och hålla det patientsäkert. Nattbemanningen är skrämmande vissa nätter, det finns nätter när 1 sjuksköterska ansvarar för 20 patienter, ibland mer.
Antalet elektiva operationer som kräver eftervård på avdelning har minskat, detta borde leda till ökade köer och mer lidande för patienten. Narkosjouren är en viktig del att bevara, när postoperativa patienter inte går att smärtlindra eller får blödningar eller det blir andra komplikationer är vi i behov av narkosjouren, komplikationer hos nyopererade patienter kan uppstå även efter kl. 17.00.
Att befinna sig i en arbetsmiljö med ständig stress och känsla av otillräcklighet ger ingen arbetsglädje, att riskera sin egen hälsa på grund av dålig återhämtning lockar inte fler sjuksköterskor till våra arbetsplatser. Sista årens försämringar kring scheman och arbetstider är en av orsakerna till att sjuksköterskor sökt sig till andra arbetsplatser. 1 arbetspass till på 5 veckor blev resultatet av att arbetstidsförkortningen togs bort, vilket även resulterade i en ledig dag mindre, en mindre dag att återhämta sig på, en dag låter inte så mycket men den dagen är för många oerhört viktig. Sommarschema gäller från vecka 22-35, vilket innebär arbete varannan helg. Svårigheter att få semester beviljad annan tid på året än på sommaren är också en bidragande orsak till att sjuksköterskor söker andra arbeten, vi vet att det inte finns någon lag kring detta men familjer idag lever inte som vi gjort tidigare utan en semester under vår, höst eller vinter kan vara enda semestern som är möjlig för en familj tillsammans.
Om vi ska få personal att vilja arbeta inom vården måste förutsättningarna finnas för att göra ett bra jobb, jobbet måste vara möjligt att göra. Det måste till förbättringar och långsiktiga förändringar, men som situationen är nu även akuta lösningar. Personalen behöver få möjlighet att tänka, reflektera och utvärdera sina arbetsuppgifter.
Undersköterskorna i dag får ta över en del av de uppgifter som sjuksköterskorna brukar göra, allt för att underlätta för oss sjuksköterskor. Det talas mycket om att rätt person ska göra rätt saker, vilka uppgifter ska en sjuksköterska göra och vilka uppgifter kan hon/han lämna ifrån sig. I detta finns det även en gräns för hur mycket en sjuksköterska kan lämna ifrån sig, vi har alla ett yrkesansvar men som sjuksköterska har du ett huvudansvar. Att inte hinna träffa de patienter som du är ansvarig på flera timmar är inte patientsäkert och skapar inte en trygghet hos sjuksköterskorna. Att bara hinna gå in till patienten med läkemedel eller göra andra medicinska insatser skapar ingen helhet kring patienten.
När bristen på vårdplatser ökar, placeras patienterna även i korridoren, utan larmanordningar, närhet till toalett/badrum, integriteten försvinner och sekretessen är obefintlig. Bristen på vårdplatser gör även att patienter ibland vårdas på avdelningar där personalen inte är vana med just den patientgruppen, vi kan se att detta leder till förlängd vårdtid då det inte alltid är förberett på rätt sätt inför ronden, det ökar även stressen hos oss i personalen då vi inte är vana med att vårda en patient med just den diagnosen. Rondarbetet drar ut på tiden då det ska rondas med olika läkare beroende på vad patienten har för diagnos.
Som denna skrivelse började så är det bråttom till en förändring, bråttom för att rädda kvar den personalen som finns kvar och bråttom för att rekrytera ny personal. Det är snart en sommar här, en sommar som bara skapar oro, ökad arbetsbelastning och mindre personal.
Lönerna behöver ses över, det behöver skapas en dräglig arbetsmiljö. Våga satsa som andra landsting gör, 80% med full lön kan vara ett alternativ. Öppna upp för en dialog med oss som arbetar i denna miljö, fråga vad som gör att vi inte orkar och varför vi slutar, en del har ni fått beskrivet ovan. Vi vill inte ha fler kollegor som har stressrelaterade symtom, vi vill ha en arbetsplats som fungerar! Vi vill ha en arbetsplats som är patientsäker, vi vill ha en arbetsplats som vi kan gå till med glädje!
Denna skrivelse är påbörjad innan skrivelserna på Nyköping lasarett kom ut. Det som nu är överenskommet mellan vårdförbundet och arbetsgivaren är inte en lösning på den akuta situation som vi befinner oss i. Hur har ni tänkt att lösa den? Vi önskar återkoppling från er i landstingsledningen.
Sjuksköterskorna på avd 1, 2A och 2B Kullbergska Sjukhuset