Julen är inte över, om någon trodde det. På trettondedagsaftons eftermiddag bjuder Katrineholmsbygdens församling in till levande julkrubba i ett tält vid Stora Malms kyrka.
Själva Jesusbarnet må vara en docka, men i tältet ska finnas både får och hästar.
— Jag vet inte om jag ska ta med minigrisarna? De nöffar så förskräckligt, säger kantor Elisabeth Wigervall som är motorn i arrangemanget.
Herodes, de vise männen, värdshusägaren och änglarna skrattar gott åt kantorn när Kuriren besöker en kostymrepetition i församlingshemmet.
Någon konstaterar i nästa stund att grisar nog ändå inte hör hemma i ett julspel.
Trynolf och Knorvar får således bli kvar i stallet hos matte Wigervall. Det blir gott om andra djur i julspelet i stället, och av människor med väldigt gott humör.
Kostymgenomgången är nämligen av det fnittriga slaget när Elisabeth Wigervall plockar fram hattar, sjalar, skärp och fotsida dräkter ur sina skattgömmor.
Wera Olovsson ska spela både kejsar Augustus och Herodes och behöver åtminstone byta hatt mellan rollerna.
Hon provar sig fram medan Elisabeth Wigervall grunnar över hur änglarna ska se så änglalika ut som möjligt.
— Är det någon som har ett lucialinne hemma?
Och så ska de tre vise männen få sina kläder.
— Du är så spexig av dig, så du kan ta den rosa, säger Elisabeth Wigervall och räcker en knallrosa mantel till Leifgunnar Wågenberg som genast finner sig i rollen.
— Det är inte illa, säger han när han har trätt Karin Perssons specialgjorda krona med kardborreband på huvudet.
— Man började som torpare och slutar som kung.
Alla bidrar med allt de har för att ro i hamn julspelet på bästa sätt.
— Det blir säkert bra när det blir färdigt, säger Hanne Karlsson med ett stort leende och en av deltagarna berömmer Elisabeth Wigervalls förmåga att styra upp spelet:
— Hon kan konkurrera med Bergman!
När alla har funnit såväl roller som plagg går de ut till tältet bredvid kyrkan och föreställer sig hur det kommer att se ut. Får och hästar kommer att stå i ett hörn, en stor stjärna ska hänga i taket och åskådarna får ståplats såvida de inte är gamla och behöver sitta under den halvtimmeslånga föreställningen.
Exakt vilka får som ska få den äran i spelet är inte riktigt klart än. Elisabeth Wigervall, som fick idén till ett levande julspel efter att ha sett ett i Kolmården, har en fårbesättning på hemmaplan och kan med lätthet peka ut vilka som skulle passa till uppdraget.
— En del är tamare än andra. Tvåan här, och sjuan, säger hon när vi får titta in i stallet.