Krogrecensioner i Sverige har traditionellt misshandlats inom journalistiken, anser Anna Norström, som pĂ„ sina hĂ„ll sett alldeles för lĂ„g kunskapsnivĂ„ hos skribenter eller en otydlig idĂ© om sjĂ€lva utförandet. Debatten kring detta briserade i media senast i början av Ă„ret, dĂ„ Expressen Kultur lanserade recensioner under etiketten âKrogkulturâ. "De Ă€r utmĂ€rkt skrivna och jag skrattar högt nĂ€r jag lĂ€ser, men som recension hĂ„ller de inte mĂ„ttet. De har taskig ton och gĂ„r pĂ„ reporterns personliga preferenser istĂ€llet för kunskap om mat och de anvĂ€nder sig inte av ett protokoll. Men vi pĂ„ Katrineholms-Kuriren kan nu visa dem vart skĂ„pet ska stĂ„", sĂ€ger hon.
Det Àr ingen slump att Anna Norström kom att arbeta i skÀrningspunkten mellan branscherna journalistik och restaurang. Det Àr ett recept som har legat pÄ jÀsning lÀnge. Speciellt det förstnÀmnda.
â Jag visste frĂ„n vĂ€ldigt tidig Ă„lder vad jag ville jobba med. Jag gjorde egna tidningar nĂ€r jag var sju som jag sĂ„lde till min familj. Men det var lite för tidigt för att skriva om krog och vin dĂ„. Sedan i tonĂ„ren var jag intresserad av politik och ville bli politisk reporter, berĂ€ttar hon.
Under studietiden hade hon ett sommarvikariat som reporter pÄ Gotland. Hennes bÀstis, som nyligen startat en krog pÄ ön, behövde hjÀlp och efter sommaren hoppade Anna in. Under nÄgra Är drev de restaurangen ihop, innan Anna började lÀngta tillbaka till journalistyrket.
â Mitt sĂ€tt att ta mig tillbaka igen var att skriva om det jag kunde och det var mat och krog och vin, sĂ„ det fick bli min nisch. Jag var nog rĂ€tt tidig med att ta yrket seriöst, dĂ„ var det rĂ€tt lĂ„g nivĂ„ och mycket grĂ€nsade till textreklam. Krogrecensioner som Ă€mne har ofta varit rĂ€tt misshandlat och bitvis fortfarande Ă€r det.
Anna Norström började skriva om mer Àn bara maten; hon tog upp Àmnen som sexismen i restaurangbranschen och gjorde djupgÄende granskningar.
â PĂ„ mitt första jobb hade vi en ringlista för nĂ€r vi behövde en kommentar frĂ„n branschen och det var bara vita mĂ€n. SĂ„ jag började aktivt leta efter kvinnor och andra minoriteter som inte alltid fick komma till tals, men som ocksĂ„ gjorde bra grejer. Mat Ă€r ett sĂ„ tacksamt Ă€mne för det finns en otrolig spĂ€nnvidd, det hĂ€nder mycket och alla mĂ„ste ju Ă€ta.
I dag ser hon en bransch som pÄ ett vÀlkommet sÀtt har blivit sundare med tiden.
â Det har gĂ„tt vĂ€ldigt fort pĂ„ senare Ă„r, matĂ€mnet har blivit mer jĂ€mstĂ€llt i media. TĂ€vlingen Ă rets kock, som lĂ€nge har varit vĂ€ldigt mansdominerad, har de senaste Ă„ren vunnits av tvĂ„ kvinnor, Jessie Sommarström och DesirĂ©e Jaks.
För Anna, som vÀxte upp pÄ gÄrden MÀlby SÀteri utanför Gnesta, var restaurangmat lÀnge en ovanlighet.
â Varför skulle vi Ă„ka nĂ„nstans för att Ă€ta, som hade sĂ„ bra mat hemma? För mig var det vĂ€ldigt exotiskt med restauranger och jag sparade pengar för att gĂ„ ut och Ă€ta sjĂ€lv som elvaĂ„ring. PĂ„ restaurangen brukade de frĂ„ga "kommer mamma och pappa ocksĂ„?", sĂ€ger hon och skrattar.
Intresset för mat under hennes karriĂ€r har inte bara tagit henne ut i vĂ€rlden â det har ocksĂ„ ibland stĂ€llt hennes smaklökar mot vĂ€ggen.
â Det Ă€r klart att jag Ă€ter saker jag inte gillar ibland, men man fĂ„r separera personlig smak frĂ„n matrĂ€tten i sig. I Japan var fisksperma en delikatess, och det har blivit en del testiklar och hjĂ€rna. Men surströmming â jag vill sĂ„ gĂ€rna gilla det och har försökt utmana mig sjĂ€lv, men smaken sitter kvar i andedrĂ€kten i flera dagar!
I Sverige har krogrecensenter traditionellt ofta gömt sig bakom ett alias för att inkognito kunna fĂ„ en mer autentisk restaurangupplevelse. Men Anna Norström Ă€r av motsatt Ă„sikt â hon brinner för att avmaskera recensenten.
â Jag tycker att det Ă€r viktigt att det finns en avsĂ€ndare, precis som nĂ€r man recenserar skivor eller bilar. DĂ„ kan man stĂ„ upp mot kritik bĂ€ttre.
FöresprÄkare för att behÄlla anonymiteten brukar framhÄlla att servicen man fÄr som recensent blir samma som för övriga besökare.
â Visst har det en poĂ€ng. Men mĂ„nga krögare har redan örnkoll pĂ„ vilka recensenterna Ă€r sĂ„ det spelar ingen roll. Sen kan man Ă€ndĂ„ studera hur servicen gĂ„r till pĂ„ andra bord eller prata med andra gĂ€ster.
"Anna Norström Àr en av landets mest meriterade journalister inom Àmnet mat och krog, med ett förflutet pÄ bland annat Aftonbladet och krogguiden White Guide samt anonyma uppdrag bÄde i Sverige och utomlands. Jag Àr oerhört glad att Anna gör vÄra krogrecensioner. Det hÀr Àr en jÀtteviktig och spetsig satsning för oss som lokaltidning. Nu kan vi Àntligen ta kroglivet pÄ allvar och visa att Àven en liten lokaltidning har stora ambitioner", sÀger Ida Lithell, chefredaktör pÄ Katrineholms-Kuriren.
Vilken Àr den bÀsta smÄstadsrestaurangen?
â Alla mina favoritkrogar ligger pĂ„ landsbygden, ju nĂ€rmre man Ă€r sina rĂ„varor desto bĂ€ttre. Just nu Ă€r det Vyn pĂ„ Ăsterlen. Mina favoriter Ă€r de som inte importerar lyxvaror som hummer och anklever, utan vĂ„gar stĂ„ för sin egen matlagning.
Vad har du för bild av det lokala matlivet hÀr?
â Jag tycker att Sörmland mĂ„ste bli bĂ€ttre pĂ„ att skryta om sitt jordbruk. Det snackas alltid om SkĂ„ne och Gotland, men varför inte Sörmland som har sĂ„ duktiga bönder? I KatrineholmsomrĂ„det har jag sett mycket kött pĂ„ menyerna och hamburgare finns överallt. Men nĂ„got jag kan sakna Ă€r nĂ„got annat Ă€n klassiska viner pĂ„ vinlistorna.
Vad kommer du att bidra med till Kuriren?
â Min strategi Ă€r att försöka hitta eldsjĂ€larna i branschen, som jobbar hantverksmĂ€ssigt. Jag kommer att kolla extra mycket pĂ„ matlagning frĂ„n grunden och hoppas hitta kockar som arbetar med lokala rĂ„varor. Tanken blir att plocka russinen ur kakan, och guldkornen kanske inte Ă€r de stĂ€llen man tror. Jag tycker att det Ă€r coolt att en lokaltidning vill göra nĂ„t sĂ„nt hĂ€r. Det var sĂ„ knasigt att jag bara var tvungen att tacka ja!