Julia, som egentligen heter något annat, är i 20-årsåldern. Tillsammans med sin kompis passerade hon busstationen i bil strax efter klockan 19 på måndagen. Där såg de några ungdomar sparka på en bil.
– Vi vände och vevade ner rutan och frågade om de i bilen var okej. "Nej, vi är inte okej, de sparkar på vår bil och har gett sig på vår dotter", svarade de, säger Julia.
Hon stannade bilen och gick ut för att prata mer med familjen, som hon upplevde hade tagit skydd i bilen efter att ungdomarna attackerat dem.
– Då såg jag hur några i gänget smög på oss! Då blev jag sur och sprang emot dem och började ta kort, säger Julia.
Hon beskriver gänget som ett tiotal personer i åldern 13–15 år. En tjej och resten killar.
– En av dem kom fram och sa "ta kort på mitt ansikte då!". Då svarade jag att det har jag redan gjort. Då kom det fram en tjej och skrek och tog tag i mina händer. Sen fick jag två smällar. Min kompis kom fram och frågade vad de höll på med – då fick hon också en smäll.
Julia säger att hon varken blev rädd eller arg, utan mest överraskad.
– Jag blev chockad och ställd. Jag var inte beredd på att nån skulle slå mig, säger hon.
När ungdomarna insåg att polisen var på väg, sprang de. Julia sprang efter, men ramlade och gjorde illa benet. Hon blev inte allvarligt skadad, men uppsökte ändå akuten.
– Det gör fortfarande lite ont i käken när jag tuggar, men mest har jag ont i benet, säger Julia dagen efter händelsen.
Enligt polisen hade ett tiotal tonåringar slagit och sparkat en man, en kvinna och en tjej – innan Julia och hennes kompis kom dit och också blev slagna. Fyra pojkar i 15-årsåldern är skäligen misstänkta för misshandel. Även en anmälan om hot mot tjänsteman har upprättats.
Ingen av de misshandlade ska ha blivit allvarligt skadad.
På Facebook berättar den utsatta familjen själva om händelsen. Bland kommentarerna hyllas Julia och hennes kompis.
– Många har skrivit mycket fint, men jag känner mig verkligen inte som en hjälte. Jag fick stryk av en 13-åring! Det jag gjorde var bara medmänskligt. Jag skulle ju själv vilja att någon ingrep om det hände mig nåt.
Julia upplever att den här typen av händelser har blivit vanligare i Katrineholm. Nu vill hon inte gå på stan ensam på kvällstid.
– Det är inte tryggt. Som ensam tjej känner man sig rätt utsatt.