En onsdagskväll för ett par veckor sedan hörde Richard Eriksson höga smällar utifrån. När han kom ner för trapporna stod en granne vid hans bil, som blivit vandaliserad. Nära bilen låg en hög betongplattor, som används till plattläggning, och förövaren, som sprungit i väg, hade tagit plattor och slängt in i vindrutan. Därpå hade samma platta kastats in i motorhuven och ena framskärmen med stora repor och plåtskador på Richard Erikssons nyköpta bil som följd.
Grannen hade sett en person i mörka kläder springa i riktning mot Skogsborgsskolan. Richard Eriksson ringde polisen, som dock inte hade tid att skicka någon direkt. Han stannade kvar vid sin sönderslagna bil och väntade på polisen i tre timmar, men ingen kom och till slut gick han upp till lägenheten igen. Dagen därpå ringde han polisen, som vid det tillfället ska ha sagt att ärendet nog skulle vara nedlagt före dagens slut.
– Jag har inte pratat med polisen sedan dess. Jag har fått hem papper om att de lagt ned utredningen. Jag tycker att de åtminstone hade kunnat prata med grannarna, det finns ju vittnen, säger Richard Eriksson, som är besviken på det han upplever som ointresse från polisens sida.
En polis han pratade med sa att skadegörelsen mot bilar eskalerar i Katrineholm, och Richard Eriksson tycker att det är desto större skäl för polisen att försöka göra något åt saken.
Han tycker att det är egendomligt att just hans bil utsattes. Flera andra bilar stod parkerade intill och han vet inte om hans bil var slumpvis utvald eller om vandaliseringen var riktad mot honom själv.
– Jag grubblar jättemycket på det här, säger han.
Lillemor Sving är förundersökningsledare vid polisen i Katrineholm, och hon säger att hon inte heller är nöjd med att utredningen om skadegörelsen lagts ned.
– Jag önskar också att vi hade resurser till allt vi inte hinner, säger hon.
Skadegörelse på bil, säger hon, hamnar en bit ned i prioriteringen om det inte är uppenbart att det finns en misstänkt för brottet. I somras greps en person misstänkt för flera bilvandaliseringar i centrala Katrineholm.
Lillemor Sving förstår att folk reagerar när de får besked om att ärenden avskrivits, men menar att ärendet fortfarande lever – det ligger i arkivet i stället för i bokhyllan.
– Hela sommaren har vi i princip bara jobbat med frihetsberövade och det måste vi prioritera, säger hon.