När Lotta S Karlsson fotograferar elever till Nyhemsskolans webbplats eller Facebooksida aktar hon sig för att sätta fokus på barnens ansikten. Det är en försiktighetsåtgärd: dels för att värna barn med skyddad identitet, dels för att elever inte ska hamna i sociala medier utan föräldrarnas samtycke.
Så nitiska är många skolor i dag, att ansvaret för undantagen har börjat bli regel för den majoritet av barnen som faktiskt får synas och höras. Allt oftare förminskas de på bild till anonyma ryggar eller bakhuvuden, fötter eller händer.
– Det förenklar att inte ta bilder rakt på barnens ansikten. Då riskerar jag inte att det ska ske ett misstag, säger Lotta S Karlsson.
– Men det är klart att det är så mycket bättre när eleverna vi vill lyfta fram faktiskt syns, inflikar Jens Hellqvist.
De är lärare i Nyhemsskolans arbetslag för årskurs 4–6. Vi träffas för att prata om hur de arbetar med bildningsförvaltningens "Pul-papper". Kollegan Anna-Lena Larsson faller in i samtalet.
Pul-pappret är det tillstånd enligt Personuppgiftslagen, Pul, som vårdnadshavarna ger kommunens skolor när det gäller publicering av barnets personuppgifter i olika kanaler och sammanhang. Det faller på lärarnas och mentorernas lott att se till att föräldrarnas val efterlevs. Det är ingen lätt uppgift, enligt Nyhemslärarna.
På blanketten kan föräldrarna godkänna eller säga nej till text-, bild- och filmpublicering av barnet i åtta olika kanaler. Totalt blir det 29 val att göra kring varje barn; val som lärarna omöjligen kan hålla reda på utan att lusläsa blanketterna. I kommunens förskolor, grundskolor och gymnasier går just nu 6 623 barn.
– Vi ska skydda dem som behöver det, påpekar Hellqvist.
– Men de är inte fler än att vi kan hålla koll på det ändå. Lappen hade kunnat göras mycket enklare, tycker Karlsson.
Hon anser att det är svårt att se och tolka skillnaderna mellan olika typer av publiceringar och kanaler. Många föräldrar förstår inte blanketten, fyller därför inte i den eller gör det ofullständigt.
– Det har hänt att jag velat lyfta fram en elev men tillståndet säger nej. Då hör jag av mig till föräldrarna och kollar om det ändå är okej. Det är det oftast.
– Eleverna vars föräldrar har sagt nej är sällan själva medvetna om det. De kanske inte tycker om att intervjuas, men min erfarenhet säger att de flesta vill vara med på bild. I stället tvingas vi dra dem åt sidan. Inte bra, tycker Hellqvist.
Lärartrion på Nyhem använder Pul-pappret mest i undantagsfall. I stället har de utvecklat en generell försiktighet. Förhållningssättet dras till sin spets i kontakten med media och vid besök på skolan av journalister.
– Blir det många nej från föräldrarna är det kanske inte värt att bjuda in tidningen, funderar Hellqvist.
En sådan utveckling har fått Pressombudsmannen, PO, Ola Sigvardsson att höja ett varningens finger. PO är orolig för att restriktioner, fotoförbud och mediamisstänksamhet ska leda till att barnen syns och hörs mer sällan i det offentliga samtalet.
– Att hindra barn från att uttrycka sig eller medverka på bild begränsar yttrandefriheten och kan därför ses som ett brott mot barnkonventionen, har han sagt till skolledarna.se.
För Anna Karin Hildingson Boqvist, program- och utredningschef hos Barnombudsmannen, är det viktigt att skola, elever och föräldrar hittar balansen mellan barns yttrandefrihet och rätt till skydd.
– Barn måste alltid ges möjlighet att uttrycka sina åsikter och barn ska ses som experter på sina egen situation. Bara om barnet görs delaktigt kan rätten till yttrandefrihet tillgodoses under trygga former, säger hon.