I onsdags kunde kkuriren.se rapportera om åklagarbeslutet att åtala Claes Roempke, den nu rikskända Stjärnhovbonden som polisanmälde en omfattande boskapsstöld vid sin gård Tuna.
Nästan ett år senare är de 69 kornas öde fortfarande en gåta. Och bonden inväntar rättegång, mot sitt nekande anklagad för att grovt ha försökt bedra Länsförsäkringar på minst 550 000 kronor.
Åtalet är ett resultat av ett polisarbete som från början fick svidande kritik, framför allt av polisprofessorn Leif GW Persson.
Har ni fått revansch nu, Thomas Tellebro som är utredningschef vid Katrineholmspolisen?
— Nej, vi tänker inte så. Men det är skönt att utredningen är klar. Vi har fått rätt mycket kritik men jag har känt mig trygg i att vi jobbat på ett bra sätt.
Var det ett uselt jobb ni gjorde inledningsvis?
— Nej. Men det fanns brister och de gjorde att vi förlorade tid.
Den 30 januari i år ansåg polisen att det inte gick att komma längre i stöldutredningen. Den lades ner med slutsatsen att kreaturen var borta, punkt slut. Stormen av kritik tvingade dock fram en genomlysning av utredningen. Sedan hände det saker.
Den 12 februari gick en av polisens förundersökningsledare in i Rar-systemet och upprättade ett nytt ärende: K-41789, försök till grovt bedrägeri. Dagen därpå anhölls kobonden och hämtades till förhör.
— Del för del i utredningen hade fått oss att inse att det bara inte kunde ha gått till så som det påstods, säger Tellebro.
"Det stämmer inte", säger bonden flera gånger i förhören när utredarna pressar honom med uppgifterna som börjat misstänkliggöra honom. Att det i själva verket var bondens uppgifter som inte stämde, var polisens övertygelse efter att med nya ögon gått igenom utredningen.
Några exempel:
Brottstiden var enligt all tillfrågad expertis alltför kort för att 69 kreatur skulle ha kunnat lastats på bil.
Efter bondens snöplogning fanns inga spår som kunde fastställa att det stått tunga transportfordon vid ladugården.
Roempkes förklaringar till när och hur han listat de försvunna djuren var enligt polisen motstridiga.
Den nya utredningen blev i slutänden avsevärt mer svulstig än dess magra förlaga: 458 sidor. På dessa finns en diger mängd förhör med sophämtare och snöröjare, försäkringstjänstemän och åkare, slakteriföretagare och grannar till bondens gård, polska lantbruksarbetare, livsmedels- och djurskyddsinspektörer, den misstänkte själv och dennes familj.
Materialet samlar därutöver jämförelser mellan däckavtryck, väderrapporter, tankade mobilmaster, inspektionsprotokoll från gården, bondens räkenskaper, kartor, bilder på slaktade nötdjur och en mängd annan stödbevisning.
Bara kossorna saknas.