Ola Flennegård är gymnasielärare från Nyköping. På halvtid driver han och kollegan Patrik Westerlund WF travels, som säljer och guidar studieresor till Förintelsens mörkaste landmärke: nazisternas förintelse- och dödsläger Auschwitz i Polen.
Dit har Flennegård under de senaste tolv åren gjort 23 resor för att guida fler än 600 personer genom en av historiens mest skräckinjagande brottsplatser. På tisdagskvällen tog han i Ängeln med sig en skara katrineholmare dit också, om än i teorin:
Powerpoint på storskärm. Röd laserpekare skiljer ut lilla Gerti, 5-årig judisk flicka i en skogsglänta full med Davidsstjärnor. Om bara en stund ska hon och alla runt henne på den svartvita bilden dö i gaskammaren 100 meter bort.
— Det här är vad som stod om Förintelsen i min gymnasiebok, säger Flennegård och håller upp en papperslapp mindre än en smartphone.
Den rymmer inte Gertis historia. Men det gör resorna in i folkmordets hjärta.
De har till uppgift att sätta in Auschwitz i ett sammanhang, att förklara mekanismerna bakom nazisternas folkmord, att sudda ut det svarta och det vita och möta dödslägret genom att gå i offrens och förövarnas spår.
— Om vi bara berättar om all död blir Förintelsen så mycket svårare att förstå. Men om vi också tittar bakåt, ser vi alla de steg som samhället tar fram till Förintelsen. Det finns åtminstone ett sådant med bäring i vår samtid, säger han och visar ny bild på skärmen:
1940-tal, tunga överrockar - en man bekräftar med bläck sin judiska etnicitet i nazisternas rullor. 2013 registrerar svensk polis romer i hemligt register. Kall ryggkåre.
— Vårt syfte under resorna är att närma oss platserna utifrån både historisk kunskap och autentiska människoöden. Så lär vi oss bättre förstå vad som hände och varför.
Därför följer Flennegård och Westerlund inte bara offren in i gaskammaren. Resan till Auschwitz är också en resa till de judiska kvarteren i Krakow, till de olika länkarna i kedjan som ledde fram till krematorieugnarnas eldar.
Till gärningsmännens identifiering av sina offer. Till den systematiska segregationen och exproprieringen. Till koncentrationen i inmurat ghetto. Till deportationen i fönsterlösa godsvagnar. Och till sist till zyklon B-döden för Gerti och 1,3 miljoner Auschwitzoffer med henne.
— När man läser om Förintelsen är det en känsla som hela tiden dyker upp: detta är absurt, knäppt, omöjligt att ta in. Just därför är det viktigt att vi anstränger oss för att förstå hela orsakskedjan.
Under seminarieturnén genom Sörmland har Flennegård talat mycket om det som särskiljer Nazitysklands vision om den "slutliga lösningen" från andra folkmord. Hur en stat dammsög en hel kontinent, mitt under brinnande världskrig, i strävan efter att utrota varenda individ i ett folk.
Det är den ena grunden för studieresorna till Polen: att beskriva och förklara Förintelsen som en specifik historisk process.
Den andra är att på plats konkretisera och bryta ner klichéer som till exempel föreställningen om att Förintelsen enkom var ett uttryck för ondska.
Den tredje grunden är att Förintelsen också har något att säga om oss själva, och att vi kan förändras av att förstå den.
— Vi har haft deltagare i resorna som omvärderat sig själva som personer och helt ändrat sin tidigare människosyn.