Det bubblar av entusiasm och stolthet i Ann Brånns lägenhet i centrala Katrineholm. Överallt ser man spåren efter hennes litterära projekt. Förutom artefakterna från barndomshemmet i Dalsland i form av stolar som fadern snickrat och målningar av stugorna som han bebodde och byggde, ligger gulnade dokument och böcker utspridda över matbordet. I hallen finns hyllmeter av bandinspelningar och i datorn foton och utskrifter av intervjuer som Ann har gjort i sina gamla hemtrakter. Romanen bygger till stora delar på omfattande research och Ann Brånns egna minnen, men allt är processat och gestaltat till delvis fiktiv skönlitteratur.
– Jag är faktiskt nöjd med hur jag har fått till det, säger Ann Brånn, som berättar att flera vänner som hunnit läsa boken tycker att den har driv och flyt.