Det tog 46 år innan Annica, som sedan dess blivit fru Carlsson, gick ut genom dörren igen. I torsdags var det dags att lämna den arbetsplats hon trivts så bra på. Lokalerna har bytts under åren. Den första låg i Ava-huset där hon blev anställd som skrivbiträde på krim- och kansliavdelningen. Därefter gick flytten till nämndhuset och ordningsavdelningen och till sist till polishuset på Djulögatan.
— Jag har arbetat med i princip allting och pysslat med väldigt mycket som receptionsgöromål och även trafikutredningar för länge sedan. Egentligen allt utom ekonomi. Och jag har trivts enormt bra.
Annica Carlsson bor i Valla och har cyklat till och från jobbet i en herrans massa år, som hon uttrycker det.
— Men jag har aldrig varit föremål för någon trafikutredning, säger hon och ler.
— Vi skämtar mycket med varandra. Det kan behövas på en sådan här arbetsplats, berättar hon när flera av dem som går förbi henne säger något skämtsamt. Nästan alla i polishuset är på väg till fikarummet där stearinljus är tända på borden, tårtor är utplacerade och där det på ett av borden är uppdukat med blommor och present.
Peter Göransson, kommissarie, håller ett varmt och vänligt tal och avslutar med att man kommer att sakna Annica som varit en glädjespridare på arbetsplatsen och någon som man vet alltid ställer upp.
— Det här känns så märkligt. Jag har haft ett omväxlande jobb och underbara arbetskamrater, säger den rörda och blivande pensionären Annica Carlsson.
Många varma lyckönskningar senare stänger hon dörren till polishuset och tar klivet in i sitt nya liv som pensionär.