— Vi hade 30 personer på fest i trädgården. Det går åt mycket infravärme om man skulle ha fest där nu, säger Tomas och tittar ut i den frostiga trädgården.
I formuläret, som tidningens jubilarer fyller i, har Tomas Strömgren på "fritid" skrivit: "familjen, huset, träning, slalom".
— Familjen är viktigast, säger han.
Han är uppväxt i Laggarhult, och bor med frun och snart 14-åriga dottern Amanda i en villa från 1972. När familjen flyttade in 2006 var det mycket att göra. Det mesta fanns kvar från 70-talet: ett överflöd av furu och färgat badrumsporslin.
— Vi har gjort väldigt mycket i huset. Vi har bytt fasadpanelen, renoverat köket, byggt uterum, altan och satt in kamin. Vi har fått massor av hjälp av pappa, han är pensionär och var nästan anställd här. Jag är evigt tacksam för hans hjälp och det han lärt mig.
Alla i familjen delar intresset för slalom.
— Vi har åkt i Romme och Idre, och vi var i Alperna en gång. Dit ska vi tillbaka.
Tränar gör han på Friskis, där han själv ska börja som instruktör.
— Jag har precis blivit uttagen. Jag ska gå utbildning i vår och börja leda i höst.
Till yrket är Tomas Strömgren undersköterska.
— Jag älskar mitt yrke. Jag har valt rätt yrke och befinner mig på rätt plats
Redan före gymnasiet praktiserade han på Igelkottens vårdboende, och där sommarjobbade han under studietiden. Efter studenten blev det vikariat, men sedan 1993 har han en fast tjänst i Katrineholms kommun. Han har vidareutbildat sig, och är nu också förflyttningsinstruktör.
— Det handlar om hur man förflyttar brukare, på ett sätt som är skonsamt både för personen som flyttas och för personalen.
Dessutom är han huvudhandledare, vilket betyder att han tar emot studenter och elever som ska praktisera på Igelkotten.
I vården tror han att det viktigaste att se hela människan, och den situation han eller hon befinner sig i. Han nämner begreppet "mellanmänsklig kärlek".
— Alla människor vill bli sedda. Har man mellanmänsklig kärlek fungerar det.
Han märker att brukarna ofta är i sämre skick när de kommer in i vården numera, efter att ha bott hemma längre.
— Vi måste ändå hitta en glimt och glädje. Alla har inte anhöriga, vi blir som en familj.