Jag har inte haft förmånen att uppleva Katrineholms-Veckan tidigare, men har såklart hört snacket inför årets upplaga. Årets händelse! Mat, löplopp, öl, musik, dans, evenemang från högt till lågt i oändlighet. Stora ord och hittills även stor leverans, måste jag säga.
Jag passerar torget flera gånger dagligen, oftast behöver man inte direkt kryssa sig fram genom en folksamling. Vissa morgnar känns det som att en boll tumbleweed ska studsa förbi på bästa vilda västern-manér vilken sekund som helst. Ingen risk att man behöver möta en annan morgontrött blick i jakt på dagens första kaffekopp.
Men nu! Det är folk överallt! Och jag måste ställa mig frågan: var kommer alla dessa människor ifrån? Vad gör de resten av året? Sitter det tusentals människor inlåsta 51 veckor om året och beställer mat på nätet, i väntan på lite öltält och bilkortege? Finns det en gigantisk sten någonstans i skogen som alla kollektivt gömmer sig under? Hyr kommunen i hemlighet in statister? Finns det rent av professionella besökare som åker runt mellan landets stadsfestivaler och tar betalt för att fylla torg? Mycket möjligt.
Som stockholmare, (ja jag vet, minerad mark nu), är man kanske van vid lite större folksamlingar. Det är såklart inte alltid positivt. Att försöka ta sig till jobbet i ottan med samma tåg som fem-gänget som precis ramlat ut från krogen är ingen höjdare. Eller att bara ta en promenad på stan och inse att det är Pride, Marathon, julmarknad, knypplings-SM på plattan eller något annat som gör att man vill bryta ihop intill barnvagnen och gråta en skvätt. Ingen hit det heller.
Jag minns Vattenfestivalen, som tyvärr dog ut innan jag hade åldern inne för öltält och annat spännande. Jag satt på pappas axlar och kollade på fyrverkerier som fick nyårsafton att se ut som en tisdagskväll i oktober och stirrade häpet på tusentals gula gummiankor under Strömbron. Antagligen tedde sig även Sergels torg relativt dött veckan efter det spektaklet. Samma fenomen, annan skala, antar jag.
Nej, lagom är väl bäst. Som vanligt. Lite fler happenings i stan under året vore väl inte fel? Så kan vi pytsa ut den här euforin och få lagom mängd dans och håll-i-gång på torget hela året. Lite vimmel på stan, lite liv och rörelse. Tills dess: skål och go fest, som de säger i Danmark.