Frågan är fullt befogad från min klokare åttaåring. Allt som allt har vi nu, inklusive mina nya kap, 22 trädgårdsstolar och två bänkar. Det är sällan vi är fler än fyra som sitter ner samtidigt. Om vi inte har främmande förstås. Men jag måste också få försvara mig – tänk vad bra att ha stolar vid större partaj. Ingen behöver stå. Det finns alltid plats för en ändalykt.
Om min dotter blev förvånad över inköpet så höjde min man endast ett ögonbryn med orden: "Nya stolar? Ja ja..." Jag är evigt tacksam att han förstått min, ska vi kalla det mani, för stolar. Jag tror det började med en fåtölj, en sjukt dyr designfåtölj som jag provsatt för så där en tio år sedan. Grön skålad snurrvariant i retrostuk och stor stor kärlek från min sida. Min kassa har hela tiden sagt nej och i stället började jag liksom samla på mig andra sittdon – billigare, begagnade, ärvda... Som kompensation, börjar jag haja.
Ofta har jag dock stora planer för mina sittvänliga inköp. En idé har handlat om att ha sex olika stolar målade i samma färg runt köksbordet. Snyggt, eller hur? Jag köpte slipmaskin och satte på mig skyddsglasögon för att få bort riktigt gammal färg. Frrrrr, frutt. Fjös. Den gamla färgen tänkte inte ge vika. Alls.
Vi har inte sex olika stolar i samma färg runt köksbordet utan köpte ett begagnat ekbord med fyra likadana sittplatser. Två av de andra stolarna slipade slutligen svärfar – han är bra på det – och så målade jag dem i vitt. Till dotras rum.
Att räkna stolarna inomhus vågar jag inte riktigt. Men det finns ett antal, samt en hund att slå ner baken på, efter en omedelbar kärlekshistoria mellan mig och den bruna pallen med öron i en utförsäljande inredningbutik. Vad gör man inte när passionen dundrar till som sommarens första riktiga åskknall?
Mina begagnade 60-talsstolar i lindad blå plast, ska i dag tvättas. Sedan ska jag ställa en av dem på trädgårdens högsta punkt, slå mig ner och bli alldeles tvärrandig på låren, fastna med den något slappa huden mellan gliporna. Då kan jag sitta kvar och begrunda: om jag under dessa tio år som gått sedan min första fåtöljkärlek inte hade lagt pengar på gamla stolar, färg, slipmaskiner och omklädningstyg hade jag suttit i min Status nu. För så heter den, min stora fåtöljkärlek.