I fjol sprack familjens stora resväska just som vi skulle lägga in den i bilen och åka till flygplatsen. Det fanns inte tid att införskaffa en ny, ett bagageband från kiosken på Skavsta fick rädda situationen. Vid incheckningen visade det sig dessutom att väskan var för tung. En snäll vän i ressällskapet vägde sin familjs betydligt lättare resväska tillsammans med vår, och vi slapp packa om.
Vi skulle åka till Italien och bo i en villa i Toscana tillsammans med tre andra familjer. Jag såg framför tjusiga middagar, heta dagar, svala kvällar, joggingturer bland kullarna och slappande vid poolen och utflykter till ikoniska resmål som Florens och Siena. Därför hade jag packat ner cirka 14 ombyten: klänningar, högklackat, träningskläder, kavaj, chinos, t-shirts, skjortor, gympaskor och sandaler och så en lätt dunjacka på toppen.
De andra i sällskapet skrattade rått åt den spruckna resväskan och övervikten. Typiskt mig att packa så onödigt mycket. Det skulle ju bara gå åt shorts och badkläder!
Skrattar bäst som skrattar sist. Vädret i Toscana är ombytligt, och det var ingen som höjde på ögonbrynen när jag plockade fram dunjackan en kväll när temperaturen var nere och nosade på sju grader celsius.
Denna sommar åkte samma gäng på semester igen, nu till en villa i en andalusisk bergsby i Spanien. Väderappen i läsplattan varnade redan veckan före avresan för att det skulle kunna bli rejält varmt. Men med en sprillans ny och rymlig resväska och fjolårssemesterns lyckade packning i minnet öste jag på med långbyxor, kavajer och löparbyxor med långa ben. Dunjackan lämnade jag visserligen hemma, men två finklänningar halkade med. Det var tur, för klänningarna och bikinin fick jobba hårt under Spaniens heta sol. När jag kom hem var i stort sett allt annat i väskan oanvänt.
Bara ett par dagar senare var det dags att packa igen, för en fyradagars tripp till Falsterbo Horse Show. Och nu hade jag lärt mig. Kolla vädret och inte packa en massa onödigt. Robusta fritidskläder fick det bli och allt skulle rymmas i en kabinväska (trots att vi åkte bil och väninnan hade med sig en stor resväska plus nystrukna skjortor och klänningar i en resegarderob). Redan dag två hade jag hunnit känna mig sjavigt klädd på restaurangen, svettats i långärmat på tävlingsområdet och blivit både blöt och frusen under ett hastigt uppblossande oväder medan väninnan glassade runt, nystruken och torrskoddd.
Så vad har jag lärt mig av detta? Faktiskt ingenting annat än att packa är svårt och att det verklige är bättre med för mycket än för lite i bagaget.