Jakten på detsvarta kortet

Kåseri2015-08-11 16:48

Vi är några stycken här på bygget som nyttjar Statens järnvägar för att ta oss till jobbet. Spaltmeter har skrivits och kommer att skrivas om pris, signalfel och rostiga växlar, men det kan vi lämna därhän den här gången. Jag har en annan sak på hjärtat i dag.

En av kollegerna fick nämligen hem ett åtråvärt brev här om veckan. "Välkommen till svart nivå, med vänliga hälsningar SJ AB". Han har blivit medlem i en exklusiv skara tågresenärer, som tack för sitt idoga pendlande, och var inte sen att basunera ut nyheten på Facebook. Och som jag avundas detta.

Själv har jag bara nått grå nivå. Då får man gratis kaffe i bistron. En bonus ej att förakta tänker du, och jag hade hållit med om det hade funnits någon bistro på mina tåg. Jag har nämligen snålat lite och valt bort snabbtågen. Istället färdas jag i gamla godståg från mellankrigstiden, med en burhöna i knät och benutrymme anpassat efter Nils Karlsson Pyssling. Men jag ska inte klaga, vid ett tillfälle för ett par veckor sedan fungerade faktiskt toaletten ombord.

På svart nivå får man tillgång till SJ:s lounge på Stockholms central. Ett förlovat VIP-land där män i slips gör affärer i mångmiljonklassen på stående fot och där man på en divan kan bli handmatad med vindruvor. Antagligen finns en bar med källvatten ur pipeline direkt från en bergssjö i Schweiz. Att anta något annat vore ju befängt.

Det händer att jag missar mitt tåg på morgonen. Då är det dryga timmen till nästa avgång och man får vackert slå sig ner på en träbänk som får ett block granit att se bekvämt ut och läsa en tidning eller jobba lite. Då sitter de där, svarta kort-innehavarna, och blickar ut över oss dödliga i vänthallen, med en kopp exklusivt kaffe i handen. Kanske står det en sommarjobbare och viftar med ett palmblad i bakgrunden.

Men snart är jag en av dem. 10 000 poäng till så får jag också ett brev på posten och får komma in i värmen.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om