Inget väcker så mycket känslor. Vi skulle kunna skriva om fifflande politiker eller bankrån, och ändå inte få sådana reaktioner som när detta strular. Jag syftar givetvis på det allra heligaste som svensk sommar har att erbjuda: korsordet.
För det är ju så, är det en bokstav fel så blir vi nedringda här på redaktionen. Kan man lita på något som står i tidningen, fick jag höra här om veckan när det hade blivit galet med korsordet. Det är lätt att romantisera sommarritualerna. En kopp kaffe på altanen, ett brusigt P1 i bakgrunden och lokaltidningen händigt vikt i knät. Rubbas detta rubbas allt. Jag har förståelse för reaktionerna.
Förståelse för reaktionerna, men inte för fenomenet. Lika upprörd som en korsordsfantast blir när det saknas en bokstav, lika upprörd blir jag när jag själv ska försöka lösa dessa infernaliska övningar i underfundighet.
Föreningslokal, 16 bokstäver? Hm, klubbhus? Nej, alldeles för kort. Något med folkets hus, kanske? Nej, det går inte in. Jag sliter mitt hår och går vidare till ett annat hörn av den retfulla sidan. Stab på blad, nio bokstäver? Ingen aning… Det borde väl du kunna, ropar mina kära mor Gunilla. Redaktion… Samtidigt valsar styvfar förbi och skriver ner kemilaboratorium i de 16 tomma rutorna.
Man blir ju galen! Är man inte född i Göteborgstrakten känns det knappt ens lönt att försöka. Särskilt irriterande blir det såklart i och med mitt yrke. Vänner och bekanta sätter likhetstecken mellan journalist och korsordsvirtuos. Tyvärr är detta långt från sanning i mitt fall.
När löven gulnat vänder sig korsordscrowden till en annan lägereld, en som utspelar sig på fredagskvällarna. Fyndigheter och luriga ordvitsar byter skepnad från rutnät i tidningen till frågesport i första klass och dressin i tv-rutan. Jag har inget hår kvar när föreningslokal byts ut mot arabisk te-expert (Ali-can-te).
Ändå ser jag fram emot höstens tv-underhållning. Det är i alla fall underhållning man kan njuta av medan man i smyg inte kan ett jota. Det är svårare att stoltsera med ett blankt korsord än att man minsann var finkulturell och tittade på På spåret i fredags.