Aldrig kÀnns vÀl sommaren sÄ över som nÀr det Àr dags att sÀga hej dÄ till sin sommarstuga. NÀr du tar vara pÄ matrester, packar bilen full med det du kommer att behöva Àven i stan och gör huset redo för höst- och vinterdvala. Kanske stryker du altanrÀcket med fingertopparna, ser ut över trÀdgÄrden med blommor som sÀger att sommaren visst inte Àr slut Àn, och doppar tÄrna i sjön en sista gÄng. Försöker insupa synen av kvÀllssolstrÄlar som dansar över grÀs och vatten.
FÄ saker Àr sÄ förknippat med nostalgi för mig som min farmor och farfars sommarstuga. Alla midsommaraftnar slÀkten spenderade dÀr med de traditionella fiskedammarna och lekarna. De tidiga morgnarna med dimma över ljummet vatten nÀr det var dags att dra upp krÀftburarna. De efterkommande krÀftskivorna. Cykelturerna dit frÄn Flen med diverse vÀnner och alla övernattningar pÄ vinden.
Huset ligger pÄ en höjd vid sjön, med utsikt över Valdemaren frÄn bÄde altanen och berget som hÀnger ihop med tomten. DÀrifrÄn kan du se himlen fÀrgas rosa över vatten som glittrar som den mest glamorösa paljettklÀnning. Det var till den utsikten jag och mina kusiner stod och borstade tÀnderna nÀr vi skulle sova över. Vi stod dÀr i pyjamas i solnedgÄngen med kvÀllsbris i hÄret, och tÀvlade om vem som kunde spotta tandkrÀmen lÀngst. Helst ville vi pricka sjön, men eftersom det nedanför berget sÀkert Àr sju meter mellan sjön och oss högt upp pÄ berget var det inte konstigt att vi aldrig trÀffade.
En övernattningskvÀll tog mina kusiner i tonÄren med sig sina tio Är yngre kusiner, nÀmligen mig och min kusin Sara, pÄ en liten promenad mitt i natten. Vi smög ut frÄn huset nÀr alla vuxna sov, för att gÄ till kohagen bara en bit bort. Egentligen var det kanske inte sÄ spÀnnande eftersom vi bara klappade korna och plockade Àrtor frÄn Äkern bredvid, men att det var natt gjorde det hela sÄ otroligt spÀnnande att vi fnittrade mest hela tiden. Vi höll det sÄ hemligt att ingen av de vuxna tror oss nÀr vi berÀttar om det idag.
Vi har mÄnga gÄnger Äkt ut med bÄten, och det bÀsta jag visste som liten var att höra historien om tigrarna som bott pÄ en av öarna vi alltid Äkte förbi. DÀr hade naturfotografen Jan Lindblad fött upp tigrar för 35 Är sedan, som han och hans fru sedan skulle slÀppa fria. Till slut hade tigrarna lÀrt sig simma över till fastlandet, och dÄ fick de flytta dÀrifrÄn.
SÄ det Àr rÀtt lugnt och tigerlöst i sommarstugan nu. Det mest spektakulÀra som hÀnt pÄ senare tid Àr att MÄns Zelmerlöw ville köpa huset bredvid oss. Det fick han inte. Men dÄ slipper han ju ocksÄ sorgen över att stÀnga dörren till sommaren.