Det är ingen vanlig dag för Julita skolas 5-6:or. Nä, den är av en alldeles extra välkammad, fnissig och finklädd sort för det är dags för skolfotografering.
— De har jobbat mycket med frisyrerna, skrattar klassens resurs Ann-Britt Rengman Eriksson.
I samlingslokalen Lyan har fotografen Jörgen Carlsson riggat sin utrustning. Ledigt lyckas han placera det mänskliga pusslet av elever på tre prydliga rader.
— Ni får inte sitta som hemma i soffan! Sträck på er och le så snyggt ni kan, det är ingen begravning, hörrni, skojar han med eleverna.
Efter klassfotot är det dags för porträttfotograferingen mot en så kallad green screen som gör det möjligt att i efterhand byta bakgrund på fotot.
I väntan på sin tur lägger Emma Bertilsson på lite extra läppglans framför spegeln. För henne är skolfotograferingen viktig.
— De är ett minne tills man blir äldre. Då ska man kunna titta tillbaka på sin skoltid, säger hon.
Elias Wiklund enda bekymret är hur han ska få till fotominen.
— Det är svårt att le på bild. Det ser ut som fake, förklarar han.
Thomas Attervall är fotografchef på Svenskt skolfoto. Han säger att det absolut fortfarande finns ett intresse för skolfoton, men köpbeteendet ser annorlunda ut.
— För tio år sen skickade man hem ett helt paket till påseende. Nu får föräldrarna gå in på nätet och själva göra ett aktivt val. Antalet personer som beställer bilder är färre, men de som gör det köper desto mer!
Skolkatalogen fyller flera funktioner. Dels som arkivmaterial för skolorna och hjälp för att alla lärare och vikarier ska veta vem som är vem. Fritidsgårdarna har katalogen och den är även till hjälp när polisen utreder ungdomsbrott.
Under sin egen tid som skolfotograf plåtade Thomas Attervall ett oräkneligt antal barn varje år. Numera peppar han och utbildar andra.
Vad kännetecknar den ultimata skolfotografen?
— Det är en socialt kompetent person som fyller ett rum och det måste man ha i sig från början. Det handlar om att känna in och se varje elev!