"Jag ska ligga hemma och klia hunden"

Ove Schröder och hans hustru har bestämt sig för att sluta. Nästa år den 1 augusti är det 40 år sedan paret startade sin auktionsfirma. Nu har jakten börjat för att finna en efterträdare.

Julita2015-09-10 05:00

I snart 40 år har Ove Schröders auktionsfirma varit ett begrepp. Men nu tänker Ove och hustru Lillevi dra sig tillbaka. När man frågar vad paret tänker göra när företaget är sålt svarar Ove:

– Jag ska ligga på soffan och klia hunden.

Hustrun är lite mer svävande och säger:

– Det är bra att Ove har satt ett datum, men jag kommer att sakna kunderna, alla som lämnar in och att telefonen kommer att sluta ringa.

Det började med att Oves före detta svärfar hade auktionsfirma och där hjälpte han till.

Hur startades den här firman?

– Min svåger hade auktionsfirma i Läppe kvarn. Han ville att jag skulle ta över, och det gjorde jag 1976.

1982 gick flytten till Julita och Julita kvarn där verksamheten med auktionsfirma och försäljning av begagnade och nya möbler huserade till 1985.

Då hade auktionsverksamheten växt så mycket att försäljningsverksamheten avslutades och fokus blev på auktionerna vid Leby loge i Julita.

Vad är charmen med att vara auktionist?

– Ja du, inte vet jag. Men det är klart: det är ett fritt arbete egentligen. Jag väljer ju oftast själv när, var och hur jag ska göra mina uppgifter, säger Ove Schröder.

Vad gör dig till en bra auktionist?

– Det vet jag inte, det får du fråga en bra auktionist om. Vi har många återkommande kunder, så något blir väl rätt.

Har du något knep för att få ut ett så bra pris som möjligt på utropen?

– Nej, det har jag inte. Det är publiken som avgör slutpriset.

Vilken är den bästa kunden?

– Stockholmaren! Stockholmaren är ju van vid helt andra priser och är beredd att betala för något han vill ha.

Vilken är den sämsta kunden?

– Nja, jag vet inte om jag törs säga Österåkrare för då vågar jag inte åka dit igen...

När Katrineholms-Kuriren frågar efter en rolig episod från alla år med auktioner rycker Lillevi in.

– Jag glömmer aldrig när du sålde handväskan för en tant, påminner Lillevi.

– Det var innan allt var numrerat. Vi hade en kille som plockade fram objekten och han ställde fram hennes handväska. Jag tittade i den och berättade vad som fanns i. Då ropade en tant "De e mi", säger Ove.

Nu återstår att finna en köpare till bygdens enda kvarvarande auktionsfirma. Det finns 2 500 kunder i registret och platsen är väl inarbetad.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!