En ny nationell genbank är under uppbyggnad. Från år 2016 och framåt ska ett antal av Sveriges kulturväxter ingå i ett nationellt system inom Programmet för odlad mångfald, något som riksdagen har beslutat om för att bevara landets viktigaste kulturväxter för framtiden.
Programmets första fas, inventeringsfasen, pågick 2002–2010. Hela Sverige har inventerats på odlingsvärda sorter i åtta olika kategorier. En av dessa kategorier är så kallade sparrisväxter, eller vegetativt förökade nyttoväxter som de egentligen heter. Humle är en sådan växt – och ansvaret för den inventeringen har Else-Marie Strese som arbetar vid Julita gård haft. Med hjälp av tips från allmänheten och genom att lägga samman kartor från 1600-talet med moderna kartor har hon hittat 53 olika sorters humle.
- Det känns som att vara ute på skattjakt, att lägga ett stort pussel och se vad det blir för bild, säger Else-Marie Strese.
I programmets andra fas som påbörjades 2011 och pågår till 2015 har de 53 sorterna provodlats Julita och DNA-analyserats. 25 av dem anses vara särskilt värda att bevara, och har därför valts ut att ingå i den nya genbanken. Exemplar av de utvalda sorterna har flyttats till Sveriges lantbruksuniversitet i Skåne, och i dagsläget väntar en likadan uppsättning på att bli utplanterad i det som ska komma att bli ett så kallat klonarkiv i grönskan på Julita gård.
Djupa plåtlådor som mäter 80 gånger 80 centimeter i längd och bredd ska grävas ner i marken. En och en ska de 25 sorterna planteras i lådorna, de får nämligen inte korsas med varandra. Det är hål i botten av plåtlådorna för dräneringens skull, visar trädgårdsmästaren Eva Eneblad, och hon berättar att humlen ska få växa på höga störar.
- Humle kan växa 20 centimeter på en dag så det måste vara lite höjd på dem, säger hon.
Humlen är en sann nyttoväxt. De späda skotten kan ätas, de brukar kallas "fattigmanssparris". Ur stammen kan slitstarka fibrer utvinnas, och honplantornas blomställningar gör humlen till en eftertraktad läkemedelsväxt som redan de gamla grekerna använde sig av. Men det är till ölproduktion som nästan hela humleskörden används. Humle användes först som konserveringsmedel. Med kunskaperna om pastörisering så förlorade dock humlen sin konserverande betydelse, i dagens öl är den tillsatt endast för den beska smakens skull.