18-åriga Julitabon Rebecka Karlsson blev först förvånad då hon utsågs till veckans profil och än mer då hon blev månadens profil. Efter ett sommarjobb på Almgården i Julita håller hon nu på att packa väskan för på lördag bär det av till Ransäter, norr om Karlstad.
- Jag växte upp i Strängnäs, men flyttade till Julita i åttaårsåldern och så tillbaka till Strängnäs ett par år då jag var 14 år. Och jag har gått i flera olika skolor, bland annat i Åkers styckebruk, berättar hon.
En sak har däremot varit beständig i hennes liv hittills och det är glädjen i att sjunga och spela teater.
I våras tog hon studenten efter att ha pluggat på Duveholmsgymnasiets estetprogram med musikinriktning. Till hösten börjar hon en ettårig utbildning i musikteater i Ransäter. Hon kom in efter ett intagningsprov där hon fick sjunga, delta i en gemensam teaterworkshop samt framföra en monolog. Rebecka valde en monolog som hon själv skrivit texten till och som handlar om en flicka som mist sin pappa.
- Efter Ransäter tänker jag söka vidare till högskolan och då en utbildning med samma inriktning. Det finns skolor i både Stockholm, Göteborg och Malmö. Jag skulle helst vilja komma in på skolan i Göteborg. Jag känner ingen där, men skolan ska vara bra.
Rebeckas mamma Camilla hämtar en klippbok, nästan full av det dottern har hunnit med hittills.
Flera uppsättningar har hon hunnit vara med i. Det första sångframträdandet var då hon var bara fyra år. Sedan har det rullat på med olika roller i musikaler och teaterstycken som Rudolf med röda mulen, Glasblåsarna, med flera.
- Det första stora framträdandet var med Strängnäs skolmusikal. Men jag har även sjungit vid födelsedagar som när min mormor fyllde år och jag sjöng tillsammans med mina två morbröder.
Mamma Camilla säger skämtsamt att sången har gått i släkten, men hoppat över henne själv.
I höstas var Rebecka Lucia i den stora Luciakonserten samt gymnasieskolans Lucia. Vid det senare firandet bar hon en röd klänning.
- Alla i kören bar vita kläder så de ville att jag skulle ha en röd klänning för att sticka ut, berättar hon och visar i klippboken.
Och sticker ut gör hon även annars. Hon är inte blyg utan framåt och har en intensiv blick. Hon spelar piano och gitarr och har tidigare även spelat flöjt.
- Jag kommer att sakna min lilla "Fia" då hon flyttar. Men jag är jätteglad för hennes skull, säger Camilla.
Och Rebecka kommer att förutom familjen att sakna sina forna skolkamrater.
- Den sista tiden före studenten gjorde vi så mycket roligt tillsammans i skolan, säger hon.