Det är lördag och Pelargondagen på Julita gård. I dag sätts förstås fokuset på pelargoner i allmänhet och gårdens samling av moderplantor i synnerhet. Men det är även premiär för säsongens visning av alla de plantor man fått ta hand om.
– Vi har fått ta över dem från två samlingar: en från Uppsala botaniska trädgård och en från Programmet för odlad mångfald, säger trädgårdsmästaren Klara Holmqvist.
Vi står i orangeriet omgivna av mängder av pelargoner. Flera av dem så sällsynta att det mycket väl kan vara de enda kvarvarande exemplaren. På skyltarna står namn som Faster Dagmar och Fiskaretorpet.
– Det var många trädgårdsmästare som korsade fram olika sorter under 1800-talet och början av 1900-talet. Sedan har de levt vidare när de gått i arv, fortsätter Klara Holmqvist.
Hon berättar att man var betydligt mer rädd om krukväxter förr. Det var inget som bara köptes och slängdes hur som helst utan något man tog hand om och gav vidare. En anledning till att pelargonerna fått sådan spridning är att de är lätta att ta sticklingar från.
Pelargonerna kan därmed hjälpa till att berätta en del av 1800- och 1900-talshistorien.
– Jag har läst igenom de brev som kommit med pelargonerna och det gör verkligen att de får ett annat värde, säger Holmqvist.
En av pelargonerna fick en flicka med sig när hon flyttade från sitt föräldrahem på 1920-talet på grund av hennes far dog. Krukväxten hade hon sedan med sig hela livet.
En av dem som kommit till Julita gård just för pelargonernas skull är Julitabon Maja Widin.
– Jag ska köpa sticklingar. Här finns andra sorter än i många av butikerna, där är det ofta samma överallt, säger hon.
– Jag trodde inte mina ögon när jag första gången fick se hur många pelargoner de har. Jag trodde inte att det fans så många av den här ökenväxten.