Julita gårds stora herrgårdshus ligger fortfarande i vinterdvala. Kylan hänger kvar och har försenat arbetet med att öppna upp rum som inte visats för besökare tidigare.
Målaren Bernt Lindberg gör dock sitt bästa för att få fason på ett badrum som är byggt i 1920-talsstil. Ett arbete som visar sig vara lite knepigt. Lindberg måste nämligen göra ett halvdåligt jobb.
- Huset är från 1760 men badrummet är gjort på 20-talet och inte iordninggjort sedan dess. Jag ska försöka göra det som det var gjort då och de hade gjort det dåligt. Det gäller att ha lite i fingrarna för att klara det här, berättar han.
Katarina Bäck Petersson som är chef på förmedlingssektionen på Nordiska museet visar vidare i stora huset. Vi hamnar i betjäntens rum som också ska öppnas upp för turisterna. Men det är en bit kvar. Det har mest fungerat som ett tillfälligt förråd för andra museiföremål.
- Det är ett detektivarbete vi håller på med för att återskapa rummen som de såg ut. Vi kan inte bara ställa in möbler hur som helst för att vi tycker att det ser bra ut. Vi får gå igenom mycket arkivmaterial, säger hon.
Sedan gäller det att hitta rätt möbler i Julita gårds stora förråd. Något som inte är helt lätt det heller. Ibland finns de inte kvar, eller så har tidens tand nött ner dem. Som i matsalen.
- De här gardinerna har blivit blekta av solen, men var troligen lejongula en gång i tiden. Nu tittar vi på hur de är sydda och i vilket material, så blir det en kopia. Till slut måste originalföremål ersättas, säger Katarina Bäck Petersson.