Katrineholms-Kuriren har tidigare berättat om den omtvistade gravtumban i Julita kyrka. Framme vid altaret står stenkolossen, uppförd runt år 1613. I tumban vilar Erik Ryning, död 1613, och hans maka Anna Månsdotter Lilliehöök, död 1621. De ägde säteriet Gimmersta på 1600-talet och deras framskjutna position i dåtidens samhälle avspeglas i gravtumbans centrala placering i kyrkan.
Gravtumban är dock i vägen, anser kyrkorådet, som redan 2008 ansökte till länsstyrelsen i Sörmland om att få flytta den, bland annat med hänvisning till att graven tros ha flyttats tidigare.
Länsstyrelsen avslog under 2011 ansökan och menade att allt pekar på att gravtumban stått på samma plats sedan 1600-talet.
Kyrkan överklagade beslutet till förvaltningsrätten och nyligen kom förvaltningsrättens dom i ärendet, som avslår överklagan.
Förvaltningsrätten tar inte ställning till frågan om gravtumban flyttats eller inte, men skriver:
"Oaktat vilken historieskrivning som är den riktiga, får i målet anses ostridigt att gravtumban i vart fall stått på samma plats i snart 200 år".
Förvaltningsrätten påpekar att förslaget om att flytta graven till norra sidoskeppet skulle betyda att den placeras i en byggnadsdel 100 år yngre än monumentet.
Kyrkorådet planerar inte att överklaga domen.
- Nej, nu får lagt kort ligga. Nu får vi dras med kolossen, även om det hade varit intressant att få hit någon från Riksantikvarieämbetet för att titta på den, konstaterar Per Hernblom, ordförande i kyrkofullmäktige.