I en genbank på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp har forskarna planterat 20 svenska gamla sparrissorter som sedan länge försvunnit från handelsträdgårdarnas sortiment.
En av sorterna kommer från Väsby gård i Julita, tack vare Julitabon Else-Marie Strese som arbetade med insamlingen till genbanken.
– Alnarp hade ju inga sparrisar kvar. Else-Marie Strese plockade med sig ett antal plantor härifrån Väsby till Julita gård för ett antal år sedan, förmodligen körde hon ner några av dem till Alnarp sedan, berättar Madeleine Tamm.
Hon tog över sparrisodlingen på gården efter sin svärmor på 60-talet.
Nu kan man också konstatera att sparrisen faktiskt köptes en gång i tiden, från just Alnarp i Skåne. Därmed är sparrisen en återvändare.
På Väsby gård, ett stenkast från Julita gård, har det odlats sparris sedan 1888. Sparrisen planterades av löjtnant Artur Bäckströms trädgårdsdräng Anders Fredrik Hellquist.
1889 beställde trädgårdsdrängen 700 plantor med sparris som han planterade på Väsby, som på den tiden tillhörde Julita gård.
Uppgifterna har hittats i räkenskapsböckerna i Julitas gårdsarkiv.
Sparrisplantorna köptes från Alnarp och kostade 12 kronor och 60 öre. Till detta tillkom fraktkostnaden på en krona och 30 öre.
– Ja, det är roligt. Det visar ju vilket kulturarv det finns i Julita, säger Madeleine Tamm.
Hon visar runt bland sparrisbäddarna och berättar hur hon söker den vita sparrisen under jord och knipsar av den gröna ovan jord.
När maj och juni bjuder på sol och värme knakar det i rabatterna och Madeleine Tamm kan skörda sparris både morgon och kväll.
Trots att hon ofta och gärna delar med sig av sina sparrisplantor så har hon så att det räcker och blir över.
– En riktigt bra dag kan man få ihop ett kilo. När jag har samlat några dagar brukar jag bjuda hem vänner, säger hon.