Utställningen om järnvägen mellan Högsjö och Katrineholm visas på lördag i Vingåkers hembygdsförenings lokal på Erik Dahlbergsvägen.
– Det mesta är vårt eget material, men en del har vi lånat in också, berättar Lars Ohlsson från hembygdsföreningen.
Dagen till ära visar föreningen också upp sina arkiv med bland annat 5 000 foton och mängder av tidningsurklipp. Även släktforskarna finns på plats och visar upp sin verksamhet.
Västra stambanan invigdes den 3 november 1862 och firades med en stor festmiddag på Säfstaholms slott.
Då fanns fem stationer inom Vingåkers kommun.
– Tågen stannade i Baggetorp, Viala, Vingåker, Billsbro och Högsjö. Jag åkte själv tåg mellan Billsbro och Hallsberg i tre år, berättar Lars Ohlsson.
I Högsjö hamnade stationshuset en bit ifrån samhället. Det lär ha varit Axel von Mecklenburg på Högsjö herrgård som inte ville ha järnvägen för nära inpå knuten.
Det fanns 15 banvaktsstugor längs rälsen.
– Banvaktarna hade ansvar för att kontrollera rälsen. De slog på den och kunde höra på ljudet om den var sprucken, förklarar Tage Karlsson.
Järnvägen elektrifierades 1926 och dubbelspåret kom 1958. Några år senare, 1964, stod bron över järnvägen klar.
År 1971 togs persontrafiken bort på sträckan. Då hade orten många stora arbetsgivare och arbetspendlingen till andra orter var obetydlig.
Men 2003 var läget ett annat. Då återupptogs persontrafiken igen, och det var bygdens egen son, statsminister Göran Persson, som invigningstalade. Till invigningen hade man också byggt färdigt tunneln under järnvägen.
Att järnvägen haft stor betydelse för Vingåkers framväxt råder det ingen tvekan om.
– Järnvägen har betytt allt för Vingåker, säger Tage Karlsson.
Den kunde ha ändrat ortens historia på ett än mer avgörande sätt.
Från början planerade man att bygga järnvägsförbindelsen till Norrköping i Vingåker i stället för Katrineholm.
– Men det visade sig att markförhållandena inte tillät det. Därför blev Katrineholm järnvägsknut i stället, säger Björn Wilhelmsson.
Järnvägen – och slumpen – gjorde att Vingåker en annan gång snuvade Katrineholm på en läkarmottagning.
– Det var en doktor Curt Halander från Skara som skulle åka till Katrineholm och börja jobba där. Men han klev av en station för tidigt, och tyckte att han blev så trevligt bemött av Vingåkersborna att han stannade kvar och öppnade läkarmottagning här i stället, berättar Björn Wilhelmsson.
