Jan Allan är sedan 1950-talet en av landets mest namnkunniga jazzmusiker. Han har samverkat med storheter som Lars Gullin, Arne Domnérus, Jan Johansson, Bengt Hallberg och inte minst Georg Riedel, vilken han fortfarande spelar med. Bland flera utmärkelser förärades han 2018 med Kungliga Musikaliska Akademiens jazzpris.

Det har varit en fantastisk tid, jag ångrar ingenting! Allt under min karriär föll sig naturligt, säger han i vardagsrummet hemma på Lidingö utanför Stockholm.

För Jan Allan är trumpeten betydligt mer än bara ett musikinstrument.

Artikelbild

| Jan Allan började spela piano som sexåring, men fick hoppa in som trumpetare i skolorkestern som 17-åring. Sedan var han fast.

Trumpeten har varit min närmaste koppling till omgivningen. En del människor uttrycker sig i skrift eller tal, jag uttrycker mig i musik.

Öppnade dörrar

Och ändå var hans första instrument piano. Det började han med som sexåring under uppväxten som ensambarn i Flen. Tio år senare, när familjen hade flyttat till Stockholm, inträffade “olyckan”, som han skämtsamt kallar händelsen som vände upp och ned på hans musikaliska bana. Trumpetaren i skolans orkester slutade, 17-årige Jan hoppade in. Och blev fast.

Jag tyckte att det var en rolig kombination med piano och trumpet.
Artikelbild

| "Jag ska spela så länge det fungerar", säger Jan Allan som kan se tillbaka på en lång karriär som en av landets mest namnkunniga jazzmusiker.

Mest spelade han dock piano – bara enstaka låtar på trumpet. Helg efter helg vikarierade han i någon av Stockholms alla dansorkestrar. En kväll kom Carl-Henrik Norin, en av danspalatset Nalens kapellmästare, speciellt för att lyssna på honom. Orkestern behövde en ny trumpetare. Efter en låt fick 20-åringen anställningen.

Efter Nalens glansår på 1950-talet var dörrarna vidöppna för trumpetaren som hade spelat med alla stora namn. Men Jan Allan har fler strängar än så på sin lyra. Under många år upptogs hans tillvaro dagtid av studier i matematik, astronomi och fysik.

Artikelbild

| Vid sidan av musiken studerade Jan Allan matematik, astronomi och fysik och doktorerade så småningom i partikelfysik.

När jag blev intresserad av den nya fysiken fanns ingen återvändo.

Valde musiken

Artikelbild

| Musikern Jan Allan har alltid varit fascinerad av motorer och framför allt flygplan. Senare i livet tog han flygcertifikat och byggde ett eget sjöflygplan.

Han gick hela vägen på Stockholms universitet och doktorerade i partikelfysik och arbetade därefter heltid på universitet under 19 år. Efter jobbet spelade han in på småtimmarna.

Jag var rätt aktiv, speciellt säsongen 1975–1976. Då var jag med i 200 föreställningar av "Svea Hund" med Hasse och Tage på Göta Lejon och dessutom spelade jag under våren med Alice Babs på Berns. Min doktorsavhandling i partikelfysik korrekturläste jag under pauserna i orkesterdiket.
Artikelbild

| 2015 tilldelades Jan Allan Litteris et Artibus av kungaparet och 2018 förärades han med Kungliga Musikaliska Akademiens jazzpris.

Så fortsatte dubbelarbetandet i 19 år, ända tills han fyllde 45.

Då “hotade” universitetet med livstid – en fast välbetald tjänst. Jag förstod vad detta skulle innebära för mig. Bortskämd med hög lön och förmåner skulle jag antagligen inte våga lämna denna trygghet bakom mig. Jag behövde min frihet för att kunna fortsätta experimentera med musiken.

Så han slutade på Fysikum – men behöll samtidigt kontakten med Stockholms universitet genom egna initiativ inom området Sinnenas fysik.

Problemlösning

Förutom musiken och fysiken har Jan Allan närt en livslång fascination för motorer. Bilar, motorcyklar och framför allt flygplan.

Som tioåring ritade jag ett bombflygplan och gav till mamma på morsdag. Det fick man tolka som man ville…

Senare i livet tog han flygcertifikat och byggde ett eget sjöflygplan.

Musik, partikelfysik och flygplansbygge kan tyckas vara vitt skilda intresseområden. Men det finns en röd tråd, försäkrar Jan Allan.

Allt är problemlösning, men på olika sätt – även inom musiken.

Många intressen

För att göra honom rättvisa bör även passionen för fotografering nämnas.

Det är helt fantastiskt att fotografera, något jag intresserade mig för redan i 15-årsåldern! Jag har alltid haft många intressen och när man är road är det ingen belastning att göra saker.

Döden känner han till och han gör sitt bästa för att hålla sig i form.

I min ungdom höll jag på mycket med tyngdlyftning och kulstötning. Det hjälpte mig de första 50 åren. Nu försöker jag att hålla konditionen genom promenader, Friskis & Svettis och musik. Jag ska spela så länge det fungerar, säger Jan Allan.