Dinosauriernas död – ormarnas bröd

NÀr en asteroid slog ned pÄ jorden och utplÄnade merparten av allt liv kunde vissa slingra sig undan. Efter dinosauriernas död fick ormar chansen att utvecklas och sprida sig över vÀrlden, visar en ny studie.

Huggormen Àr en av de fÄ ormar som lever i vilt tillstÄnd i Sverige och den enda av dem som Àr giftig. Arkivbild.

Huggormen Àr en av de fÄ ormar som lever i vilt tillstÄnd i Sverige och den enda av dem som Àr giftig. Arkivbild.

Foto: Cornelius Poppe/NTB/TT

Vetenskap2021-09-16 19:59

I det stora massutdöendet för 66 miljoner Är sedan lyckades en del fÄglar, grodor, krokodiler, mindre dÀggdjur och krÀldjur hÄlla sig vid liv.

Det fĂ„tal ormarter som överlevde gav upphov till alla fler Ă€n 3 700 arter av vitt skilda slag som bedöms leva vĂ€rlden över, visar en studie av forskare vid universitetet i brittiska Bath som publiceras i tidskriften Nature.

Livlös vÀrld

Asteroidnedslaget lÀmnade efter sig en kaotisk vÀrld dÀr endast en fjÀrdedel av all flora och fauna överlevde. Ormar som levde under marken, i sjöar eller i skogen kan ha varit sÀrskilt lÀmpade att klara sig undan skarpa temperaturskiften och naturkatastrofer, enligt studien.

I dinosauriernas frÄnvaro fick evolutionen stort spelrum. Forskarna har funnit att mÀngder av arter bildades och utvecklades snabbt och med stor mÄngfald pÄ kort tid.

– I den miljön, dĂ€r nĂ€ringskedjor kollapsat, kunde ormar överleva och frodas och de kunde kolonisera nya kontinenter och interagera med sin omvĂ€rld pĂ„ nya sĂ€tt, sĂ€ger Catherine Klein, forskaren som lett studien, till brittiska BBC.

– Sannolikt hade de inte hade varit dĂ€r de Ă€r i dag om det inte hade varit för asteroidens nedslag.

Fördel att se vÀrme

Efter nedslaget kom ett stort askmoln att omge jorden och blockera solljuset en lÄng tid. DÄ hade ormar som kan registrera vÀrme större möjlighet att fÄnga sina byten i mörkret.

Och nÀr det fanns fÄ djur att jaga och Àta hade de ocksÄ en fördel. Ormar kan tack vare sin lÄga ÀmnesomsÀttning klara sig utan föda i flera mÄnader.

De tidigaste fossilen som upptÀckts tyder pÄ att de första ormarterna uppstod pÄ den sydliga superkontinenten Gondwana. Under kenozoikum, perioden som strÀcker sig frÄn det senaste massutdöendet till i dag, har de spridit sig till alla kontinenter förutom Antarktis.

MÄngfalden bland dagens ormar Àr stor: tÀnk flygormar, havsormar, extremt farliga giftormar, kungsboan som kramar ihjÀl sina offer, centimeterlÄnga trÄdormar eller sex meter lÄnga nÀtpytonormar, som vid nÄgra tillfÀllen har slukat hela mÀnniskor.

Fakta: Ormar

Ormarna, fjĂ€llbĂ€rande krĂ€ldjur i underordningen Serpentes, omfattar Ă„tminstone 3 700 arter vĂ€rlden över, som fördelas inom 24 familjer. De tros ha uppstĂ„tt under juraperioden för 143 till 167 miljoner Ă„r sedan.

Ormar lever i nÀstan alla delar av vÀrlden, med undantag för polerna, kalla omrÄden som norra Ryssland, norra Kanada och sydligaste Sydamerika, samt Irland och Nya Zeeland.

De minsta ormarterna blir omkring en decimeter lÄnga, medan de allra största kan bli omkring tio meter lÄnga.

Ormar Àr slÀkt med ödlor, men saknar ben. I stÀllet har de en flexibel och avlÄng kropp med en ryggrad med mellan 200 och 400 kotor. De saknar ögonlock och kÀnner lukt genom att slingra en kluven tunga i luften, fÄnga in Àmnen och föra dem till ett luktorgan som sitter inne i munnen. Vissa ormar "ser" vÀrme med hjÀlp av groporgan ovanför munnen som uppfattar infraröd vÀrme.

I Sverige finns tre ormarter: vanlig snok, hasselsnok och huggorm. Huggormen Àr den enda av dem som Àr giftig. Alla ormar Àr fridlysta i Sverige.

KĂ€lla: Nationalencyklopedin, Artdatabanken, Nature

SĂ„ jobbar vi med nyheter  LĂ€s mer hĂ€r!