Därför är din avlagda jacka ingen hjälp

På kort tid har det uppstått flera initiativ där privatpersoner samlar in saker och själva kör dem till den polska gränsen. Men det är inte säkert att de saker som skickas verkligen är den hjälp man tänkt.

Sara Johansson har arbetat med krisstöd i katastrofområden och väpnade konflikter och det är inte första gången hon ser privata insamlingar.

– Kläder är en klassiker. Det var så vid tsunamikatastrofen i Sydostasien, det var så vid skogsbränderna i Sverige. Man kallar det ibland för den andra katastrofen.

Med det menar man att det krävs stora resurser för att gå i genom och sortera alla de blandade säckar med kläder, gosedjur och läkemedel som lämnas. Resurser som kunnat användas bättre.

– Det folk inte förstår är att om det kommer 10 000 kassar med blandade saker i så tar det enorm tid för de lokala frivilliga och tjänstemän som ska stå och sortera.

Värdigt bemötande

Dessutom finns det en viktigt psykologisk aspekt, förklarar Sara Johansson, som också är beteendevetare.

– Det blir en psykisk skada i det. Vi vet att när människor får rätt praktisk hjälp och blir värdigt bemötta mår de bättre psykiskt. Man vill inte känna sig som att man är någon som ska vara tacksam för precis vad som helst.

– I dag ger man mycket kontantstöd. Ge människor pengar så får de välja själva vad det vill köpa för mat till sig och sin familj och det mår man också bättre av psykiskt.

Sara Johansson tror att många inte förstår hur de stora humanitära organisationerna arbetar. Där har nutritionister, farmaceuter och logistiker gått igenom behoven i förväg så att man snabbt ska kunna skicka det som behövs.

– Man kan jämföra med räddningstjänsten, de köper ju inte in material när det börjar brinna i ett hus, utan det har man gjort och planerat innan.

Det arbete som ständigt pågår får sällan någon uppmärksamhet, vilket gör att många tror att inget händer. Som exempel tar Sara Johansson att Internationella Röda korset i helgen lyckades leverera 2,5 ton insulin till ett sjukhus i Odessa.

– Men när folk ser medierna rapportera om nöd och att hjälpen inte kommer fram tycker de att det är bäst att ta saken i egna händer.

Öppna hem

Förutom att många vill skicka kläder och hjälp till människor som flytt från Ukraina är det många som vill öppna sina hem för de som kommer hit. Sara Johansson tycker att man ska tänka över ett sådant beslut noga.

– Det är viktigt att det ska bli bra för de drabbade. Det kan vara en familj som sett väldigt skrämmande saker och som förlorat anhöriga eller saknar kontakt med dem. Man ska förstå att det krävs en arbetsinsats och ett engagemang.

Om någon som erbjudit bostad till människor på flykt upptäcker att den inte klarar av det riskerar det att bli ett nytt trauma.

Sara Johansson poängterar vikten av att ta reda på hur de drabbades behov verkligen ser ut. Hon har flera gånger sett hur missriktad hjälp gjort större skada än nytta och berättar om en gång när hon arbetade i ett katastrofområde där man saknade livsviktigt material.

– Vi kunde inte ens ge antibiotika till barn som hade infektioner. Utanför på gården stod en container där det var blandat högklackade skor storlek 34, små provförpackningar med antidepressiv medicin i en kartong som blivit alldeles uppblött och ett desinfektionsmedel som inte går att använda i sjukvården, så det var mest bara en stor brandfara.

Det slutade med att lokalbefolkningen fick elda upp alltihop för att bli av med det.

– Det var så beklämmande, för de sade att omvärlden vill hjälpa – men bara på sätt som de själva har bestämt.