Den stora glaciĂ€ren Denman i Ăstantarktis har smĂ€lt pĂ„ ett sĂ€tt som gör att den dras nedĂ„t i en undervattensgrav som Ă€r mer Ă€n 3 000 meter djup. Det framgĂ„r av en ny studie dĂ€r forskarna har kombinerat satellitmĂ€tningar av glaciĂ€rens rörelser sedan 1996 med ny kunskap om hur havsbottnen Ă€r utformad nĂ€ra land.
Det bekymmersamma Àr att det finns en djupbassÀng vid kusten, sÄ nÀr iskanten smÀlter och drar sig nÀrmare land sugs varmt havsvatten in i djupbassÀngen. DÄ ökar avsmÀltningen Ànnu mer. Dessutom leder det till att glaciÀren börjar röra sig allt snabbare, eftersom den dras nedÄt i djupet av gravitationen.
Den amerikanska forskargruppen, som publicerar sin studie i Geophysical Research Letters, visar att den sÄ kallade grundlinjen, den yttersta punkt dÀr glaciÀren vilar pÄ botten, dragit sig omkring fem kilometer nÀrmare land sedan 1996.
Betraktats som stabila
ââBotten lutar sĂ„ att sĂ€ga Ă„t fel hĂ„ll. Det innebĂ€r att man fĂ„r en accelererad kalvning, eller utförsel av is i havet, sĂ€ger Per Holmlund, som Ă€r professor i glaciologi vid Stockholms universitet och har lĂ€st den nya studien.
Det hĂ€r Ă€r första gĂ„ngen som detta fenomen observeras i Ăstantarktis, dĂ€r ismassorna hittills har betraktats som stabila. I VĂ€stantarktis Ă€r det dĂ€remot kĂ€nt sedan tidigare att just den hĂ€r mekanismen orsakar en katastrofal isminskning, förklarar Per Holmlund.
DenmanglaciĂ€ren innehĂ„ller tillrĂ€ckligt mycket vatten för att höja den globala havsnivĂ„n med ungefĂ€r 1,5 meter. Men Ă€ven om situationen Ă€r orovĂ€ckande Ă€r det för tidigt att sĂ€ga hur den kommer att utvecklas. Ăstantarktis Ă€r en förhĂ„llandevis outforskad del av jorden, eftersom den Ă€r sĂ„ otillgĂ€nglig.
Kan bli dramatiskt
ââVi vet inte om det hĂ€r förloppet kommer att fortgĂ„, eller om det Ă€r nĂ„got som stoppas upp. Just det hĂ€r Ă€r en marginell förĂ€ndring av hela ismassan, men om förloppet kommer igĂ„ng och Ă€r mer omfattande sĂ„ blir det dramatiskt, sĂ€ger Per Holmlund.
Anna WÄhlin, som Àr professor i oceanografi vid Göteborgs universitet och har deltagit i flera expeditioner till Antarktis tycker att studien Àr vÀlgjord. Men hon understryker ocksÄ behovet av mer kunskap.
ââOm man ser liknande mönster vid fler glaciĂ€rer i Ăstantarktis sĂ„ visar det att nĂ„got allvarligt hĂ„ller pĂ„ att hĂ€nda. Förhoppningsvis kan det hĂ€r motivera fler lĂ€nder och forskargrupper att studera den hĂ€r delen av Antarktis mer, Ă€ven om det Ă€r svĂ„rt och dyrt att göra mĂ€tningar dĂ€r, sĂ€ger Anna WĂ„hlin.