Vi ses en av de soligare dagarna i början av sommaren. Henrik Ennart, som har jobbat hemifrÄn VÀrmdö i ett par mÄnader, sÀger att det kÀnns bÄde ovant och skönt att komma in till Stockholm. Men fikat tar vi för sÀkerhets skull utomhus och pÄ avstÄnd. SjÀlv vÀljer han en kardemummabulle till kaffet.
Som Sveriges mesta hÀlsojournalist Àr han van vid frÄgan om han verkligen kan Àta nÄgot sÄ onyttigt som en bulle.
ââ Det har hĂ€nt att mina arbetskompisar vill att jag recenserar maten pĂ„ lunchen, om den Ă€r nyttig eller inte. Men det handlar inte om enskilda saker utan om hela kittet.
Han tar de blĂ„ zonerna som exempel â de sex platserna i vĂ€rlden dĂ€r mĂ€nniskor blir vĂ€ldigt gamla. Henrik Ennart har skrivit bĂ„de artikelserier och böcker om de blĂ„ zonerna och med dem startat en hĂ€lsotrend i Sverige som fortfarande hĂ„ller i sig.
ââ Ingen av mĂ€nniskorna i de blĂ„ zonerna som jag mött har varit sĂ€rskilt hĂ€lsointresserade. FĂ„r de chans att dricka vin sĂ„ gör de det. Det Ă€r det totala som rĂ€knas.
Inget sjÀlvklart val
Det var inte givet att Henrik Ennart skulle bli journalist. Visserligen skrev hans pappa dĂ„ och dĂ„ kulturartiklar och Henriks Ă€ldre bror började tidigt jobba pĂ„ Aftonbladet. SjĂ€lv var han inte lika sĂ€ker. I stĂ€llet pluggade han nationalekonomi, statsvetenskap och statistik i Göteborg och sökte sedan jobb, bland annat pĂ„ olika myndigheter. Men ocksĂ„ pĂ„ Kalmars lokaltidning Ăstra SmĂ„land. De nappade först och sĂ„ var bollen i rullning. NĂ€stan fyrtio Ă„r senare, varav mer Ă€n trettio pĂ„ Svenska Dagbladet, Ă€r han fortfarande kvar i yrket. Och han har inte Ă„ngrat sitt val.
Den kÀnsliga nyhetsnÀsan har han kvar, likasÄ nyfikenheten. DÀremot har han blivit mer noggrann med valet av Àmnen.
ââDet blir viktigare och viktigare att göra det som kĂ€nns vĂ€sentligt. Jag gĂ„r inte in i ett Ă€mne som jag inte Ă€r sĂ€rskilt intresserad av.
Nyfikenhet som drivkraft
Under Ă„ren har han gĂ„tt frĂ„n att vara allmĂ€nreporter och nyhetschef till prisad vetenskapsjournalist och författare. Samtidigt har han hela tiden fortsatt att hĂ„lla kvar i det han kallar för âunderperspektivetâ.
ââ Det handlar om att vĂ€rdera fakta och se hur den pĂ„verkar vanliga mĂ€nniskor. Som nu med corona: âDet finns inga studier som visar att munskydd skyddar.â NĂ€, men massa andra lĂ€nder har Ă€ndĂ„ valt det och chansen Ă€r stor att det kommer sĂ„dana studier om nĂ„gra mĂ„nader. Den sĂ€kerhetsmarginalen tycker jag att mĂ„nga journalister missar nĂ€r det gĂ€ller vetenskap.
Ett Ă€mne som fortsĂ€tter att trigga hans nyfikenhet Ă€r hĂ€lsa dĂ€r mat, livsstil och Ă„ldrande ocksĂ„ ingĂ„r. Nu Ă€r han inne pĂ„ sin tredje bok om Happy Food tillsammans med kocken Niklas Ekstedt. Tillsammans har de borrat pĂ„ djupet i veganmaten, medelhavskosten och nyttan med syrade ostar, bland mycket annat. Dessutom har de under vĂ„ren dragit igĂ„ng podden âLeva gott!â
Prisbelönt granskning
Men Àven om Henrik Ennart gÀrna fortsÀtter att skriva om hÀlsoÀmnet, vill han inte begrÀnsa sig till bara det. Det finns andra spÀnnande grejer att ta tag i. Som exempelvis bygget av Nya Karolinska sjukhuset, NKS.
Första artikeln skrev han och dÄvarande kollegan Josef el Mahdi 2010. Redan dÄ framkom kritik och frÄgetecken kring prislappen av det nya specialistsjukhuset. Fem Är senare var det dags igen. Den hÀr gÄngen jobbade Henrik med Fredrik Mellgren. Tillsammans kunde de visa pÄ stora brister i upphandlingen mellan byggföretaget Skanska och Stockholms lÀns landsting som kostat skattebetalarna tio miljarder kronor extra.
ââ Det handlade ju om hysteriska summor som gick till smarta konsulter, finansbolag och banker, men som borde ha gĂ„tt till sjukvĂ„rden. Det Ă€r fullstĂ€ndigt bisarrt.
Granskningen belönades med Guldspaden, ett av de finaste priser en journalist kan fÄ i Sverige. Lite senare gav de ut reportageboken "Sjukt hus".
Har det hÀnt nÄgot mer sedan dess?
ââ AlltsĂ„, det Ă€r ju det som Ă€r sĂ„ förvĂ„nande, att det har hĂ€nt sĂ„ lite sedan det uppdagades med tanke pĂ„ hur graverande det Ă€r. Det visar pĂ„ enorma brister i regionerna, och i demokratin i den delen av samhĂ€llet. Det hade inte kunnat hĂ€nda pĂ„ riksnivĂ„ pĂ„ samma sĂ€tt, dĂ€r finns andra kontrollmekanismer.
Hur kÀnns det?
ââ PĂ„ ett sĂ€tt Ă€r det ju frustrerande, men samtidigt kan jag tycka att det Ă€r viktigare att peka pĂ„ systembrister Ă€n att peka ut vissa bovar. Och för mig Ă€r nog kicken att hitta nyheten, och se att den hĂ„ller. Det Ă€r spĂ€nnande helt enkelt. Ska man gĂ„ vidare med det och hantera det efterĂ„t blir det politik av det.
ââ Jag har heller ingen överdriven förvĂ€ntan pĂ„ att journalistiken ska förĂ€ndra vĂ€rlden, det Ă€r inte min frĂ€msta drivkraft. DĂ€remot tycker jag att det Ă€r viktigt att informationen kommer ut sĂ„ att det kan bli en debatt.