Efter tre försök hade Alexandra Maguire nästan gett upp hoppet. Då blev hon gravid med Jack.
Jack visar ryggsäcken som han packat. Han berättar att det är leksaker i den. Familjen ska åka till och hälsa på mormor över helgen.
– Jag skulle inte kunna tänka mig ett liv utan barn, säger Alexandra Maguire, 34.
För tio år sedan träffade Alexandra sin nuvarande man. Efter ett par år tillsammans bestämde de sig för att försöka få barn. Men inget hände. Hennes make hade dock barn sedan tidigare.
Så småningom gjorde hon en fertilitetsutredning, men inte heller den gav något svar på frågan varför Alexandra inte blev gravid. Hon skickades därför vidare till en fertilitetsklinik i Solna, för IVF-behandling.
En IVF-behandling går ut på att stimulera kvinnans äggstockar att utveckla fler ägg än vad som vanligen sker under en menscykel. Sedan tar man ta ut dem från kvinnans äggstockar och befruktar dem med mannens spermier.
Därefter förs ett befruktat ägg tillbaka till kvinnans livmoder. Om det finns fler embryon, det vill säga befruktade ägg, kan dessa frysas ner för att sättas in i livmodern i framtiden.
– Jag trodde att det skulle gå snabbt att bli gravid eftersom man inte hittat något fel på mig. Men så blev det inte.
Efter den första så kallade äggplockningen fick man ut tre ägg, som befruktades. Men alla tre insättningar misslyckades.
– Då var jag helt knäckt, säger Alexandra och fortsätter:
– Det här blev en så stor del av mitt liv, det tog över. Det är svårt att förklara för någon som inte är eller har varit i samma situation, att förstå hur mycket det tar både på psyket och på förhållandet. Det var en berg- och dalbana.
Det tog emot att gå igenom allt en gång till, men till slut bestämde sig paret sig ändå för att försöka en gång till. Den gången fick man ut två ägg.
– Jag hade inga förhoppningar alls, jag tänkte bara "att det här kommer inte att gå".
Men de satte in ett ägg och när Alexandra gjorde ett graviditetstest tio dagar senare var det positivt.
– Jag trodde inte att det var sant. Jag la flera tusen på privata ultraljud under graviditeten. Det var så overkligt.
Alexandra mådde bra genom hela graviditeten. Däremot flyttade moderkakan på sig, så Jack måste förlösas med kejsarsnitt. En februaridag för fyra år sedan tog han sitt första andetag.
– Efteråt hamnade jag i depression. Jag hade förväntat mig att bara han kom skulle allt vara fantastiskt. Men det blev helt tvärtom. I efterhand är jag jätteledsen för det. Jag fick aldrig uppleva den där bäbisbubblan som andra pratar om.
Alexandra tror dels att det beror på att en nära släkting begick självmord under hennes graviditet, dels på alla höga förväntningar om hur man ska må och hur man ska känna när man får barn.
Alexandra Maguire kan inte tänka sig ett liv utan barn. Hon är glad och tacksam för sonen Jack.
Jack berättar att pappa har lärt honom att bygga flygplan. Sedan visar han hur man gör.
I dag har hon bearbetat känslorna och mår bra. Alexandra och hennes make skulle gärna vilja ge Jack ett syskon. Det finns ett embryo kvar i frysen. Men Alexandra vet inte om hon orkar.
– Det tar emot. Jag är inte redo att bli besviken. För vi har sagt att om inte det går, då nöjer vi oss här. Jag orkar inte gå igenom allt från början en gång till. Det är där vi är nu.
Före och under graviditeten har Alexandra funnit stöd i olika IVF-grupper och grupper för ofrivilligt barnlösa på Facebook.
– De har varit jätteviktiga. Det är så svårt att förklara för någon som inte har varit i den här karusellen hur det känns. Man säger "du är ung", "det kommer" och så det mest klassiska "slappna av". Men det finns ingen vetenskaplig forskning som säger att det hjälper.