Vi sitter i solen pÄ trappan till Kolhusteatern i HÀlleforsnÀs. Det Àr ett par timmar kvar till nÀsta förestÀllning. NÀr de sex killarna först fick frÄgan om de ville vara med i Allt eller inget reagerade nÄgra "kul, det kÀndes helt rÀtt", andra var mer försiktiga.
- Jag var skeptisk, jag visste ju vad filmen handlade om. Hur lĂ„ngt skulle vi gĂ„? sĂ€ger Marcus Ăgren som förra Ă„ret spelade Mowgli i Kolhusteatern.
- Jag hade inte sett hela filmen nÀr jag tackade ja. NÀr jag insÄg hur det skulle bli pÄ slutet var det lite pirrigt. Men ensemblen och vÀrmen i gemenskapen har gjort att det bara kÀnts bra, sÀger Urban SarbÀck, alias Hingsten.
Killarna berÀttar att regissören Judith Hollander blev en garant för att det inte skulle bli plumpt, och det kÀndes skönt att hon hade en klar bild för hur förestÀllningen skulle se ut.
- En sak som hjÀlpte var att Judith sjÀlv har spelat teater helnaken. DÄ vet hon hur det Àr, sÀger Erlend Stavehaug.
Vad tÀnker ni innan ni gÄr upp pÄ scenen?
- I början var jag nervös över att stringen inte skulle sitta kvar, men uppe pÄ scenen Àr man sÄ fokuserad. DÄ tÀnker jag inte pÄ nÄgot annat, sÀger Mikael Strömberg.
Hur har omgivningen reagerat?
- Min fru var tveksam och pĂ„minde mig om att jag kommer att trĂ€ffa publiken pĂ„ Konsum sen, sĂ€ger Ărjan, som i vintras spelade regissören i förestĂ€llningen Rampfeber.
- Det Ă€r en fördel med att bo i Ărebro, sĂ€ger Urban nöjt.
- Jag har bara fÄtt positiva reaktioner. Det var en tjej pÄ turistbyrÄn som sa: Jaha, Àr det sÄ dÀr du ser ut nÀr du har klÀder pÄ dig, berÀttar Robert Johansson, som tidigare spelat en av huvudrollerna i Kolhusteaterns Blodsbröder.
Robert jobbar pÄ gjuteriet pÄ bruksomrÄdet. För honom var temat med ett jÀrnbruk som lÀgger ner helt klockrent.
- SÄ har det sett ut i HÀlleforsnÀs, och dÄ har man gjort vad man kunnat för att överleva. Eller det Àr klart, jag har vÀl inte hört om sÄ mÄnga som har strippat men ÀndÄ, sÀger Robert.
Det finns Ă€ven andra likheter med verkligheten. Ărjan, som jobbar pĂ„ Kronofogdemyndigheten, spelar en man som sjĂ€lv fĂ„r besök av kronofogden.
- Som kronofogde mĂ„ste man kĂ€nna sympati för de mĂ€nniskor man besöker, precis som man mĂ„ste som skĂ„despelare, sĂ€ger Ărjan.
PÄ lördag spelas den sista förestÀllningen, och hittills har biljetterna sÄlt som solkrÀm pÄ en nudiststrand.
- Jag var helt hundra pÄ att det skulle gÄ riktigt bra. Manuset var fullt av snabba repliker och mycket humor, sÀger Erlend.
- Jag blev överraskad av att det slog sĂ„ snabbt. Efter premiĂ€ren brukar intresset vara lĂ„gt ett tag innan tipset gĂ„r, sĂ€ger Ărjan.
Urban tror att pjÀsens starka botten kan ha bidragit till populariteten.
- Det gÄr en utsatthet genom hela förestÀllningen. Det finns de hÀr olika mansrollerna, som den duktiga arbetaren och hingsten. Vi klÀr egentligen av oss i tvÄ timmar, och strippningen Àr bara slutklÀmmen, sÀger Urban.
Ingen av dem Ängrar att de stÀllde upp, flera tycker att arbetet med förestÀllningen har varit det roligaste de gjort.
Har ribban sÀnkts för vad ni kan stÀlla upp pÄ i framtiden?
- Finns det överhuvudtaget nÄgon ribba kvar? Det skulle vÀl vara vuxenfilmer men dÀr gÄr min grÀns, sÀger Marcus.
Vad har ni dragit för lÀrdomar av att jobba med Allt eller inget?
- Att det Àr smidigt med kardborrband, sÀger Mikael.
- Att tÀnja pÄ grÀnserna. Man kan mer Àn vad man tror, och törs mer Àn man tror. I början tÀnkte jag "hur fasen ska jag klara att sjunga och dansa samtidigt?", men det fixade sig, sÀger Urban.
- För varje roll gĂ„r jag in lĂ€ngre i rollen. Det Ă€r inte bara att fĂ€rga rösten arg eller ledsen utan att faktiskt kĂ€nna de kĂ€nslorna sjĂ€lv, sĂ€ger Ărjan.