För snart fyra år sedan, den 1 september 2011, skulle jag arbeta min första dag på Katrineholms-Kuriren. Jag hade fått ett efterlängtat, elva månader långt vikariat för mammalediga Emma Eriksson.
Jag började klockan åtta och skulle få iväg barnen - trygga, mätta och påklädda - till förskoleklassen respektive dagis och dessutom skulle jag hinna duscha. Klockan var alltså ställd på 06:00, men jag vaknade klockan 07:20 i fullständig panik, 20 minuter med bil från jobbet.
Jag sprayade torrshampo i håret, öste ned smink i väskan, utlovade godis åt barnen om de samarbetade, tryckte i dem varsin banan, föste iväg sexåringen ensam till skolan och nästan kastade in treåringen på dagis och körde ganska mycket för fort till jobbet.
07:59 var jag på plats, med hår matt och dött av torrschampo och utan smink, som jag annars alltid har, och dagen började - givetvis - med bylinefotografering.
Sedan dess har jag nästan alltid kommit i tid. Helst kommer jag tio minuter innan jag börjar, för att hinna hämta kaffe och bläddra i genom tidningen. Men ibland tänker jag med en rysning på min allra första morgon på tidningen.