Skriver detta i sjuksängen, stället där obetydligheter får oväntat stora proportioner när de klistrar sig fast i förkylningens introverta tankevärld. Som påskfjädrar.
Härom dagen gick jag och familjens minsting på pyntjakt. I källaren finns tre kartonger märkta "jul", men skulle där inte finnas också en låda "påsk"? Nähä. Till slut lyckades vi skramla ihop en tupp av trä, en fluffig kyckling och några pietetsfullt dekorerade ägg. Knappast en explosion av våraktig grannlåt, men alltid något.
Till detta skaffades ett ris och en påse fjädrar i blandade färger. Somligt i påskens traditioner har en viss logik, som det ris som historikerna kopplar till palmbladen vid Jesus intåg i Jerusalem. Men fjädrar?
Googlar. Hittar inget. Googlar igen. Blir inte klokare. Får dock veta om påskriset, att vi på medeltiden i kristlig anda piskade varandra med det för att påminna oss om Jesu lidande.
Hm. På den extremt kittlige skulle kanske en fjäder under fotsulan skapa ett lidande jämförligt med det svidande riset? Är det vad fjädern är: ett bjärt litet tortyrredskap? Förmodligen inte, men det är rena tortyren att inte veta.