Jag är inte den första. Jag kommer inte att vara den sista. Men jag kan inte låta bli. Jag tänker ironisera över den inflation som råder när det gäller antalet dagar i almanackan som viks åt något speciellt.
I söndags var det samåkningsdagen, den helige Mikaels dag, internationella vodkadagen, kanelbullens dag, djurens dag och gräddtårtans dag.
Samåkning kan finnas en poäng med att uppmärksamma, både av miljömässiga och ekonomiska skäl. Djurens dag instiftades redan 1931 och borde aldrig vara så aktuell som nu när artutrotningen går oroväckande fort. Mikaels dag kan vara viktig för de som är religiösa. Men de andra dagarna?
Här finns det plats för en dos självkritik. Det som uppmärksammades på tidningens förstasida var kanelbullens dag, en dag med Hembakningsrådet som avsändare.
Det mesta som går att kränga har fått en egen dag. Men i sin iver att sälja mer minskar reklammakarna som instiftat de här dagarna vikten av andra dagar. För det är klart att det finns skäl att uppmärksamma vissa saker i form av en dag.
Som den 6 oktober, till exempel. Den nationella anhörigdagen uppmärksammar de som, ofta i skymundan, gör ett viktigt arbete.