Gåspennan ersattes av bläckpennan som nu är på väg att ersättas av datorer. Risken med den utvecklingen är att nästa generation inte ens får lära sig man skriver med papper och penna.
Det var skillnad när jag var ung. Min första skrivbok har jag faktiskt kvar. Det är sida upp och sida ned med noga präntade bokstäver. Lite skevt och vint i början, men det tar sig. Mot slutet blir det till och med en del skrivstil. Ja, för den som inte förstår är det när man inte skriver orden bokstav för bokstav utan de hänger ihop.
Fortfarande kan jag tekniken som min bästa fröken, Els-Marie Janghage, lärde mig på lågstadiet på Skogsborgsskolan i slutet av 1960-talet. Men det ska erkännas att med tiden har elegansen suddats ut till en betydligt mer personlig stil. Den kan liknas lite vid sprejen fotbollsdomarna har, den syns en kort stund på gräsmattan för att sedan försvinna. Min skrivstil blir nästan lika snabbt otydbar även för mig.
När det efter grundskolan var dags att fundera över vidare studier och ett framtida yrkesval hade läkare kunnat vara ett alternativ. Jag hade absolut klarat kraven för att skriva recept med oläslig handstil. Men det sprack på betygen.