Först nu inser jag att jag önskade mig helt fel julklapp. Jag är lite som Skalman: ganska klipsk men alldeles för långsam.
Minns ni Skalman? Bästa vän med den honungsdopade Bamse? Då minns ni mat- och sovklockan. Närhelst och varhelst den började skrälla, stannade Skalman upp. Det spelade ingen roll om han satt doppad i en kokande trollkittel eller försökte undkomma en eldsprutande drake. Var det dags att ta en tupplur, så var det.
Nu kan vi också skaffa oss en inbyggd mat- och sovklocka. Läser nämligen att marknaden är mogen för det senaste: smarta kläder.
Nu kan vi klä oss i plagg med insydda sensorer som mäter allt vi tror att vi behöver veta om våra kroppar. Datan kan synkas med appar som talar om hur vår puls slår, hur mycket fett vi förbränner, hur syreupptagningsförmågan funkar, om vi rör oss rätt eller fel. Det finns till och med en keps som säger till när det är dags att ta en vilopaus. Häpp!
Marknaden är kanske mogen. Men är vi mogna att bli också kroppsligen uppkopplade? Fast en sak vore bra, och den får jag väl önska till nästa jul: ett plagg som är smart nog att i tid tala om när det är dags att skriva en sådan här krönika. Då skulle jag slippa att likt Skalman vara en ständig hårsmån från deadline.