I söndags slog hon till i Göteborg på inomhus-SM i friidrott. Bronset hade hon som i en liten ask när hon stötte 14,18, bara fem centimeter från sitt personliga rekord. Ändå var hon bara 13 centimeter från silvret. Men det är inget som grämer henne alls.
— Nej, jag är så glad över bronset. Hade det däremot varit skillnaden mellan tredje och en fjärde plats, då hade jag säkert grämt mig lite, men nu är jag bara glad, säger hon och strålar med hela ansiktet.
Hon har redan har satt upp några av sina delmål för den här säsongen.
— Först och främst vill jag stöta över 15 meter och klarar jag det och håller mig på en stabil nivå så vill jag hemskt gärna komma med till junior-VM i USA i juli.
Kvalgränsen är satt till 14,70 och med tanke på den utveckling hon har haft så ska det inte vara en omöjlighet. När vi träffar henne i Duveholmshallen instruerar hon en kvartett tolvåringar som suger in varje ord från Sara när hon ger dem små tips om vad de ska göra.
När hon själv tar tag i en trekilos kula för att visa hur man gör, så far den lilla röda kulan upp på den mobila läktaren med en smäll. En stöt som ser ut att vara 17–18 meter. Det finns onekligen en väldig massa kraft i den kroppen.
En känslig fråga kanske, men är du inte rädd att bli för stor och kraftig i vår utseendefixerade värld?
— Det är en relevant fråga och jag är glad att du ställer den. Jag håller på med ett arbete i skolan om just det. Och det finns väldigt många åsikter om hur en kulstötare ska se ut, säger hon.
Sedan börjar vi diskutera olika kulstötare och deras kroppsformer och kommer fram till att det inte finns någon perfekt kulstötarkropp. En av världens bästa kulstötare, amerikanen Reese Hoffa är ju bara en tvärhand hög och väger 147 kilo och polacken Majewski är en bra bit över två meter. Valerie Vili från Nya Zeeland är 1,94 och väldigt kraftig, men inte fet, enligt Sara.
— Jag har tänkt mycket på det här med kroppsform, men jag tycker kulstötning är så förbaskat kul, så jag tänker satsa hårt på det här i några år, säger Sara.
I dag går hon på Fig (friidrottsgymnasiet i Falun) och där stormtrivs hon. Bland annat så tränar hon tillsammans med Susanna Kallur som efter flera år av skadeproblem och en graviditet är på väg tillbaka med stormsteg.
På den nivån är förstås inte Sara Lennman, hon är ju bara i början av sin karriär, medan Sanna Kallur rimligtvis borde vara i slutet av sin.
— Just nu är livet skola, träna, äta och sova. Jag är noga med vad jag äter för att jag ska kunna orka träna fyra timmar om dagen sex av sju dagar i veckan, säger hon utan att blinka.
Sedan efter gymnasiet om två år så bär förstås iväg till USA och college, eller?
— Jag har funderat på det, det beror lite på hur pass bra det går med kulstötningen, men jag har redan fått erbjudanden från olika universitet, så helt omöjligt är det inte.
En målmedveten ung tjej har tagit sin första SM-medalj och undertecknad skulle bli förvånad om det inte blir många fler. För hon vet vad hon vill och verkar ha talang och en smartness för att kunna förverkliga sina drömmar.