Han har varit runt i flera föreningar men alltid återvänt till Marsjö/Byle. Han tycker det viktigaste är att man trivs med det man håller på med.
Det råder inget större tvivel om att Tomas Karlsson har kapacitet för att spela högre upp i divisionerna.
– Jo, jag har tänkt på det många gånger, om jag skulle kunna platsa i ett bättre lag. Men jag har kanske varit lite feg och inte vågat ta steget, säger Tomas Karlsson.
Annars så har han, enligt våra experter, kvaliteter som skulle kunna räcka till på högre nivå. Han har snabbheten, är väldigt duktig på att läsa spelet och hans tillslag är av det högkvalitativa slaget.
Om det är något han är sämre på så är det huvudspelet. Han är bra med insidan, men utsidan är det inte mycket med, säger han själv.
– Jag tror att jag har gjort ett nickmål på alla år. Då var det väl någon som sköt mig i huvudet, skrattar han.
När han får frågan om han fortfarande är för feg för att ta steget och satsa så tvekar han:
– Nu har jag och min sambo fått en liten kille och hon hade en kille på 4 år sedan tidigare och i och med att jag jobbar i Stockholm och åker vid 6.00 och kommer hem 18 på kvällen så tror jag inte att det är en särskilt bra kombination, säger han.
När samtalet glider in på hur KK-elvan kan komma att se ut och att det kanske kan bli någon match tillsammans med KK-elvan mot något lag högre upp i divisionerna då tänder han till.
– Det vore jäkligt roligt, det är en kul idé det här med att dra ihop spelare till ett lag från olika föreningar.
Något han ser själv som sin kanske bästa egenskap är förmågan att läsa av spelet i kombination med en naturlig snabbhet.
– Men snabbheten avtar ju med åren, tycker själv att jag har tappat lite, säger han självkritiskt.
När snabbheten har avtagit helt, då kanske han kan återgå till den sport han höll på med när han var yngre – bowlingen. Hans "plastpappa" Stefan Eriksson och brorsan Markus är ju två riktiga stjärnor, med Vingåkersmått mätt.