Michael Johansson var den ende ur KSK:s ordinarie fyrbackslinje som kunde spela.
– Det var lite nervöst och osäkert. Jag vågade inte hålla i bollen för mycket utan valde att lyfta, sa han.
Vingåker hade dock inte förmågan att utnyttja den osäkerheten i hemmalaget.
– Vi pratade om det, men i dag var det lamt. Be mig inte förklara varför. Vi vet vad vi kan, men presterade inte alls, sa Robin Pettersson i Vif.
Två röster som så väl speglade ett ganska trist och händelselöst derby. Men det följde KSK-tränaren Martin Halvarssons snack före matchen.
– Med tanke på att jag tvingades till så många ändringar sa jag till killarna före matchen att jag struntade i hur det såg ut på planen. Bara vi tog tre poäng.
Så även om de 145 åskådarna – merparen från Vingåker – inte bjöds på vare sig finesser, eleganta genombrott, läckra passningar eller underhållning över huvud taget så fick i alla fall Martin som han ville.
Avgörandet kom ett par minuter in på andra halvleken. En hörna letade sig fram till fötterna framför Michael Johansson som från nära håll petade in 1–0.
En uddamålsledning är aldrig trygg, men som spelet utvecklade sig i andra halvleken kändes den ändå aldrig skör. Visst fanns det fler målchanser. KSK:s Sebastian Hillman hade den första men fick ingen träff från straffpunkten, Vingåker bjöds på några möjligheter som oftast förorsakades av slarv i hemmaförsvaret. Som när Robin Pettersson fick skottläge men sköt över och en bakåtpassning som blev för snäv innan Lukas Persson hann rensa till hörna.
I ett blekt derby var det ändå några spelare som profilerade sig. I KSK handlade det om Sebastian Hillman som styrde på mittfältet, Christopher Lindskog på kanten från mitten och framåt och målvakten Daniel Jävergren. Mittbacken Mikael Isgren var som vanligt säkerheten själv i Vif, och framåt löpte Omar Abdella mycket.