Hon har varit julvärd i TV4 och sommarpratare i radion. Det är små men tydliga tecken på den folkkärhet som omger Marie Mandelmann. Och förstås hennes man, Gustav, för när det handlar om livsprojektet Mandelmanns trädgårdar, då får man dem bägge på köpet.

En stor tv-publik följer dokumentärserien ”Mandelmanns gård” och parets glädje över varje uppgift de tar sig an hemma på skånska Djupadal. De ystar ost, skördar gurkor och förlöser kalvar under skratt, tårar och kärleksfullt nojsande.

Konsten att framställa självhushållning som ett glatt äventyr har gjort dem till rikskändisar. Men kändisskapet är inget som Marie har eftersträvat. Hon verkar mest tycka att det är märkligt med uppmärksamheten, även om den ger möjlighet att sprida deras tankar och idéer om självförsörjning på landet. De har fått vänja sig vid en kamera bakom varje korumpa under vissa perioder och tycker att det är kul, om än tidskrävande.

Artikelbild

| Marie Mandelmann är utbildad konstnär och även om hon inte får så mycket tid för sin egen konst handlar mycket i livet om skapande för henne

Nyfikna blickar

Lite svårare är det att vänja sig vid nyfikna blickar i butikerna, till exempel när komjölken har sinat.

Vi har ju också perioder när vi är tvungna att köpa mjölk. Och folk undrar väldigt mycket då, och tittar på vad jag stoppar ned i min varukorg. Det är lite dubbelt, för många är så otroligt gulliga, men ibland kan det kännas lite obekvämt.

Det går ändå att vända uppmärksamheten till något positivt. Marie och hennes man Gustav vill inspirera till att börja odla, därav tv-programmen, böckerna, föreläsningarna och den publika verksamheten hemma på Djupadal.

Artikelbild

| Konsten att framställa självhushållning som ett glatt äventyr har gjort Gustav och Marie Mandelmann till rikskändisar. En stor tv-publik följer deras dokumentärserie.

Du har sagt att kaffe, citroner och olivolja är det enda ni köper in. Stämmer det?
Ja, och socker också.
Artikelbild

| "Jag lever efter att försöka göra det jag verkligen vill. Det är så viktigt att följa sitt hjärta", säger lantbrukaren och tv-profilen Marie Mandelmann.

Om Sverige skulle stanna i morgon, fortsätter ert liv på samma sätt då?
Ja, vi skulle klara oss väldigt bra. Men för oss har det ju varit viktigt att vara en del av samhället också. Vi vill delta i det vi bygger upp, för framtiden och för våra barn.
Artikelbild

| Att ha övervunnit barndomens blyghet ser Marie Mandelmann som en av de stora milstolparna i livet.

Tar livet på allvar

Marie Mandelmann är född i Stockholm och utbildad konstnär. Hon har studerat stenhuggeri och skulptur på Gerleborgsskolan, där hon också träffade sin man som gick en kurs i måleri. Mycket i livet handlar om skapande för Marie, vare sig det är i växthuset, i ateljén eller med ett tv-team. Men fick hon välja skulle hon tillbringa mer tid med sin egen konst.

Artikelbild

| ”Gården är ett familjeprojekt och de fyra barnen hjälper till, även om de inte vill vara med i tv-programmet”, säger Marie Mandelmann.

Det är svårt att få tiden att räcka till, men hon är bra på att ta vara på stunderna. Hon tar livet på allvar – och är medveten om dess skörhet. I sitt sommarprogram berättade hon om ett barndomstrauma som följt henne upp i vuxen ålder. Minnet av att som åttaåring se sin lillasyster dö i en bilolycka. Det förändrade henne för alltid.

Alla jobbar vi ju och kämpar och är på olika sätt med i ekorrhjulet, liksom. Men jag lever efter att försöka göra det jag verkligen vill. Det är så viktigt att följa sitt hjärta. Och är det något som inte känns bra så försöker vi arbeta bort det på något sätt.
Artikelbild

| Paret Mandelmann tar sig med glädje över varje uppgift hemma på den skånska gården Djupadal och ett av målen med tv-programmen är att inspirera folk att börja odla.

Blyg som barn

Alla måsten i livet försöker hon göra så roliga hon kan och när hon nu blickar tillbaka på de senaste 20 åren kan hon känna stolthet över vad hon och Gustav byggt upp. Nu har också de fyra barnen blivit stora och kan hjälpa till med arbetet på gården. Det kan behövas när föräldrarna är upptagna med tv-inspelningar eller som nu – i full färd att göra en bok.

Barnen vill inte vara med i tv-programmet. Och hade Marie varit 25 år yngre så hade kanske inte hon ställt upp heller. Hon ser det som en bedrift att ha övervunnit barndomens blyghet och på tal om milstolpar i livet så är det en av de största.

Jag är glad att jag har lärt mig att både stå och prata inför folk, och inför en kamera. Det går att arbeta bort det, och det är jag väldigt glad att ha lyckats med.