Syftet med berättarkvällen var inspirerande – att ge ortsborna en chans att träffa några av människorna bakom den skenande flyktingstatistiken. Att höra några av samhällets nya invånare med egna ord berätta om sina öden och sorger, förhoppningar och framtidsdrömmar. Förklara varför de nu finns här, bland oss andra.
"Jag tror att det är berättelserna som skapar livet och gemenskapen mellan människorna", sa Tiina Rokka, en av arrangörerna.
Bara en handfull svenskar kom för att lyssna. Och jag tänkte: det är inte tillräckligt. Hur ska vi någonsin förstå flyktingkrisen och vidden av hur den påverkar oss om vi inte ser människorna för alla siffror?
I flyktingströmmens alla okända ansikten kan vi någonstans se oss själva. Därför måste Rama Almzayeks historia berättas. Därför måste fler flyktingar brytas ut ur myndighetsstatistiken och ges möjligheten att komma till tals, berätta sina historier – som i denna serie reportage.
Därför är Stig Dagermans gamla dagsedel, ett eko från ett Europa i en annan tids flyktingkris, fortfarande inte ett dugg mossig:
"Fågeln väljer flykten. Vi valde den icke. Flykten valde oss. Därför är vi här. Ni som ej blev valda – men ändå frihet äger, hjälp oss att bära den tunga flykt vi bär."