â Du kan behĂ„lla skor och jacka pĂ„, sĂ€ger Maud Bergström nĂ€r tidningen möter henne pĂ„ trappen till huset i centrala Flen.
Det Àr kallt, vilket har sin förklaring.
â Jag har stĂ€ngt av vĂ€rmen. Annars gĂ„r ju den bara rakt ut genom hĂ„let i rutan, och det vill jag ju inte betala för, sĂ€ger hon.
Under tisdagskvÀllen satt Maud Bergström i sitt vardagsrum i godan ro. Helt plötsligt flög en sten in genom vardagsrumsfönstret.
â Det bara small till frĂ„n ingenstans. DĂ„ rusade jag upp för att försöka se nĂ„got.
Maud sÄg inget, den gÄngen.
â Det har hĂ€nt flera gĂ„nger tidigare, men ingenting har gĂ„tt sönder dĂ„, sĂ€ger hon.
Hon berÀttar att hon tidigare har sett ungdomar utanför huset pÄ gatan, i samband med att det hÀnt.
â Jag Ă€r övertygad om att det Ă€r dom, sĂ€ger hon.
Den 11 april gick en sten rakt igenom hennes vardagsrumsfönster, och i tisdags hÀnde det alltsÄ igen.
â Som tur var hade jag inte hunnit laga rutan efter förra gĂ„ngen, men nu gick den ju sönder Ă€nnu mer, och det blev fullt med glas hĂ€r, sĂ€ger hon och pekar pĂ„ vardagsrumsgolvet.
BÄda gÄngerna har hon polisanmÀlt, men hon har inte fÄtt nÄgot besök av polisen, Àn sÄ lÀnge.
Vad tÀnker du om det som har hÀnt?
â Det Ă€r för jĂ€vligt, och jag undrar sĂ„klart varför. Och varför det bara fortsĂ€tter. Jag har ju sjĂ€lv varit barn och kastat snöbollar och rusat ivĂ€g. Men inte stenar in genom fönster, sĂ€ger hon.
Har du pratat med grannarna om de haft samma problem?
â Bara med grannen mitt emot och dĂ€r hade det inte hĂ€nt nĂ„got. Men mitt hus ligger ju sĂ„ nĂ€ra vĂ€gen till och har ju ingen utgĂ„ng pĂ„ den sidan, sĂ„ det kanske beror pĂ„ det ocksĂ„.
Ăr du rĂ€dd?
â Ja, för att bli trĂ€ffad av en sten, men jag Ă€r mest arg. Det kostar ju mig 2 000 spĂ€nn att byta fönster.
Eftersom Maud inte heller vet om stenkastningen kommer fortsÀtta, Àr hon osÀker pÄ vad hon ska göra.
â Jag pratade med glasmĂ€staren som sa att man kanske skulle sĂ€tta upp en markis, dĂ„ kan jag ju fĂ€lla den pĂ„ kvĂ€llen. Men det kĂ€nns ju inte helt rĂ€tt, varför ska jag behöva gĂ„ ifrĂ„n saker och ting bara för att slippa att det ska gĂ„ sönder.
Vad hÀnder nu?
â Jag hoppas att polisen kan hjĂ€lpa till, att de kanske han hitta ungdomarna och prata med dom och talar om vilket problem jag har fĂ„tt. SĂ„ kanske det blir annorlunda. Jag hoppas pĂ„ det, sĂ€ger hon.