För snart tre år sedan berättade vi om en dröm som gick i uppfyllelse.
Mor och dotter, nu 60-åriga Anna Hultgren och hennes 36-åriga dotter Sandra Klameth, tog då över Bettnabaren och såg till att ortens mötesplats och matbutik blev kvar.
Förra våren besökte tidningen Bettnabaren. Då berättade Anna och Sandra om att det i sviterna efter pandemin varit tufft att driva stället, men att de kämpar på. Sandra Klameth stod i köket och förberedde luncher, mamma Anna Hultgren stod i butiken.
De hade testat catering, temakvällar, julbord och öl-provningar. Lägg därtill begravningsfika vid minnesstunder. Allt för att försöka att få ekonomin att gå ihop.
Men nu är det slut med det. I februari slutade Sandra Klameth och luncherna upphörde. Och den sista juli stänger Bettnabaren igen även butiksdelen.
– Det har inte hämtat sig efter pandemin överhuvudtaget. Det bär sig inte, det är den stora anledningen, berättar Anna Hultgren.
Hur känns det?
– Jättetråkigt verkligen Det här var ju vår dröm. Men det går inte längre.
Hon menar att hon på ett sätt förstår det. Att när folk inte har pengar så väljer man att handla billigt istället.
Bettnabon Gerodean Elleby är en flitig kund på butiken. Hon är bekymrad över nedläggningen.
– Den här affären är så mycket mer än bara en affär. Det är en mötespunkt, vi som är ensamma får ju det sociala här också. Man kan gå in och ta en kaffe och bulle och fika lite, säger hon.
Hon nämner också paketutlämningen som en stor fördel med att ha en butik i Bettna.
– Nu kommer jag behöva åka tre mil enkel väg för att hämta paket från Postnord, en mil om det är Schenker.
Nu är hon orolig över att nedstängningen kommer påverka huspriserna.
– Nu när butiken försvinner kommer det ju bli jättesvårt att sälja huset också, tror jag, säger hon.
Tillbaka till Anna Hultgren som driver Bettnabaren.
Vad gör ni nu?
– Sandra har redan ett nytt jobb, på kyrkogårdsförvaltningen. Så hon får göra något helt annat, så hon är nöjd, berättar hon.
Du då?
– Jag tänkte väl ta ledigt ett tag, det är jag värd. Sen ska jag sadla om, till någonting, vi får se. Jag är undersköterska i botten men jag tänker inte gå tillbaka till vården. Jag tänker fortsätta framåt, mot nya djärva mål!