En av anledningarna varför hennes bok utspelar sig i 70-talets Norrland Àr kÀnslan av avstÄnd och onÄbarhet. En kÀnsla som kan vara svÄr att göra trovÀrdig i dagens sammhÀlle med bra tÀckning och mobiler stÀndigt nÀrvarande.
Debutförfattaren Sandra Trankell minns med vÀrme barndommens dagdrömmande.
â Jag kunde sitta hela dagarna och bara vara i mitt eget huvud. Jag har alltid varit lite introvert, sĂ„ jag tror att det började dĂ€r. Sedan jag insĂ„g att jag kunde skriva ned historierna ocksĂ„ har jag inte kunnat sluta.
I dag Ă€r hon 31 Ă„r gammal och för nĂ„gra veckor sedan stod hon med drömmen som föddes i flickrummet i sina bĂ„da hĂ€nder â sin alldeles egna debutroman.
Sedan mĂ„nga Ă„r tillbaka bor och verkar hon i Stockholm. Om dagarna arbetandes som copywriter â om kvĂ€llarna filandes pĂ„ nĂ€sta utkast. Men det var i barndomshemmet i Flen â pĂ„ en av grannskapets första hemdatorer â som berĂ€ttelserna och historierna började staplas pĂ„ hög. Under tonĂ„ren fortsatte högen att vĂ€xa. Osedd, i hemlighet. ByrĂ„lĂ„dan var lĂ€nge den enda som fick lĂ€sa hennes texter, fram till dagen hon började pĂ„ en tvĂ„Ă„rig skrivarlinje som förĂ€ndrade det mesta.
â Jag minns första gĂ„ngen jag skulle visa nĂ„gon annan vad jag hade skrivit. Vi satt alla dĂ€r i klassrummet och lĂ€ste upp för varandra. Det var jĂ€ttelĂ€skigt, men jag hade förstĂ„tt att man mĂ„ste visa för andra om man vill utvecklas.
Det var snart tolv Är sedan. Hur lÀnge hennes nyutgivna debutroman "Tillflykten" hade legat och grott i henne vet hon inte, men till och frÄn under de senaste Ären pÄgick skrivprocessen. Stundtals en kamp mot sig sjÀlv.
â Det har varit perioder i processen dĂ„ det kĂ€nts omöjligt. Jag har haft slutet klart för mig hela tiden, men hur skulle jag ta mig frĂ„n punkt A till punkt B? Som tur Ă€r har jag varit vĂ€ldigt beslutsam och inte haft nĂ„gra andra projekt pĂ„ gĂ„ng samtidigt.
Sandra Trankell i krokarna kring sin arbetsplats i Gamla stan i Stockholm. Att bÄde skriva i arbetet och pÄ fritiden tycker hon berikar hennes författande.
"Tillflykten" beskrivs som en feelgood-bok. TvĂ„ mĂ€nniskor â i mycket varandras motsatser â hamnar pĂ„ en plats de inte kan ta sig ifrĂ„n. De har inget annat val Ă€n att stĂ„ ut i varandras sĂ€llskap.
Sandra skriver vad som kommer naturligt till henne. SÄsom relationer, vardagliga mÀnniskor och ödets smÄ oförutsedda kast. Helst med en klick mörk humor ovanpÄ.
DÀremot vilar "Tillflykten" pÄ nÄgonting som ligger lÄngt bort ifrÄn henne sjÀlv, i sÄvÀl tid som rum. Boken utspelar sig nÀmligen i 70-talets Norrland.
â DĂ€r gjorde jag det lite svĂ„rt för mig sjĂ€lv, men jag gillar utmaningen att leva mig in i en helt annan vĂ€rld, sĂ€ger hon och förklara hur hon gick tillvĂ€ga:
â Jag har frĂ„gat mina förĂ€ldrar mycket om den tiden som jag tycker Ă€r sĂ„ spĂ€nnande. Jag Ă€r ju inte heller uppvuxen i Norrland, men min bror bodde lĂ€nge i Arvidsjaur, dĂ€r jag var mycket. Jag har ocksĂ„ tagit frĂ„n min uppvĂ€xt i Flen, jag vet ju hur det Ă€r att vĂ€xa upp pĂ„ en mindre ort, hur snacket gĂ„r runt och hur nĂ€rheten till mĂ€nniskor runt omkring kĂ€nns.
Sandra Trankell tycker att det svÄraste med att skriva böcker Àr gestaltningen, att göra om bilderna hon har i huvudet till text.
Sedan boken publicerades, i bÄde pappers- och ljudboksformat, har Sandra inte legat pÄ latsidan. Ett andra manus Àr redan klart och redo att skickas till olika förlag. Vad som vÀntar framöver vet hon inte, förutom att hon vill fortsÀtta att skriva feelgood-litteratur. Men om hon fÄr frÄgan, tror hon nog att en roman som utspelar sig i Flen kanske redan ligger och jÀser nÄgonstans i bakhuvets vrÄr.
â Jag har haft lite tankar pĂ„ att skriva en bok som utspelar sig i Flen. PĂ„ utbildningen började jag skriva en bok om en dammsugarförsĂ€ljare, men jag visste inte vad som skulle hĂ€nda med honom. Det kanske blir nĂ„got mer med honom. Flen kĂ€nner jag ju verkligen.