Egentligen har lantmästaren Johnny Nederman alltid sett sig själv som en djurlantbrukare. Som foderförsäljare hade han 100-talet tackor på gården utanför Motala. När chansen, på Hornsunds gård utanför Flen, dök upp var han inte sen att nappa. Först som anställd för att sköta fårbesättningen, och sedan den 1 januari 2010 som arrendator.
Att det blivit just får är han tacksam för i dag. Svenskarna äter dubbelt så mycket lamm i dag som för tjugo år sedan. Och efterfrågan på svenskproducerat kött är betydligt större än tillgången.
– Äntligen har vi nått ut med vad svenskt jordbruk står för. Öppna landskap, god djurhållning, och låg antibiotikaanvändning, säger han.
Fårbesättningen har stadigt vuxit i storlek. I dag finns det 600 tackor i verksamheten, men målet är att ha 800 inom några år. Då blir det ekonomi för att ha en heltidsanställd också. Johnny Nederman har koll på sin arbetstid, och konstaterar att han gör två heltidstjänster.
– Men det är ju min hobby också, så jag klagar inte. Ja, och så jagar jag lite också.
Det ljusa, luftiga tältet tjänstgör som barnkammare och hit kommer tackorna under två lamningsomgångar.
De 300 produktionstackorna (korsningar svensk finull och dorset) har betäckts med texel-baggar och lammat under några veckor i januari.
– Det blir primörlamm. Bättre lammkött går inte att hitta.
Slaktvikten får inte överstiga 15 kilo, och då är lammen runt 60 dagar. För att ha koll på vikten vägs lammen varje måndag. De djur som uppnått rätt vikt skickas efter någon dag med slaktbilen till Linköping.
– Där tar personal emot och börjar slakta på en gång. Djuren ska stå så kort tid som möjligt på transport och slakteri.
När Katrineholms-Kuriren kommer på besök är det gullegull-period, lammen har växt till sig, och vita ulltussar far omkring både högt och lågt, och busar glatt runt med varandra.
– Ja, det här är årets höjdpunkt. Grundbulten i det jag håller på med är ju känslan för djuren. Sedan måste man ju förstå att de ska gå till slakt.
Den 20 mars inleds nästa lamningsperiod. Då är det förstagångstackornas och de renrasiga djurens tur. Finullstackorna står för rekryteringen, alltså de nya tackorna till besättningen, och Johnny Nederman märker också av ett högt tryck från andra fårbönder som vill ha avelsdjur.
De lammen flyttar snart nog ut på bete. Bagglammen går till slakt efter sommaren och tackorna blir avelsdjur. En tacka har gjort sitt efter sju år. Då väntar en pensionärssommar som naturvårdare av det sörmländska landskapet innan det bär iväg till slakt.
Enligt en skala, 1-3, bokförs det hur tackorna gör sitt jobb och Johnny Nederman vet vilka djur som ska tas bort ur aveln. Hållbarhet, hur många lamm tackan får, och mjölkproduktion är också avelsgrundade. Precis som exteriören. Ryggen ska vara bred och grov, där sitter det fina köttet, och benställningen vara rak för att orka hålla kroppen uppe.
Johnny Nederman har gott om framtidstro och planer. Vargen oroar dock. Han har satt upp rovdjursstaket runt 20 hektar betesmark, och lika mycket till ska upp innan betessläpp.
– De har ju konstaterat tre valpar i Gnesta, det är bara en tidsfråga innan vi blir av med första djuret.