Tanken var att skapa en igenkänningskomedi, "Så här gör svenskarna". Inspelningarna gjordes bland annat på Kanarieöarna i början av 1980 och fick namnet "Sällskapsresan" med undertiteln: "Finns det svenskt kaffe på grisfesten".
– Vi hade kommit fram till att den breda filmen som fanns då var ganska så korkad. Det var Åsa-Nisse-klass, minns Lasse Åberg, regissör.
Han låg även bakom manuset. I en tid då charterresandet blev en folkrörelse var temat givet. Den småtöntige Stig-Helmer Olsson åker på charter till "Nueva Estocolmo", han blir kär, går på grisfest och träffar en rad typiska charterresenärer. Kort sagt, allt som folk skulle känna igen från sin egen charterresa.
Fantastiska svar
I samband med researchen gjorde filmteamet också en mängd intervjuer med resepersonal. Frågan var enkel. Vad har ni varit med om? Svaren ibland mera fantastiska än Lasse Åberg kunde tänka sig:
– Vi kunde inte ta med vissa historier utan fick sovra. En handlade om att en resenär fått delirium, fyllt hela hotellrummet med vatten, satt i en gummibåt och rodde. Sedan var det en annan som klagade över att han försökt tända sin gasspis. Han hade gjort det med en mineralvattenflaska som det stod "Con gas" (med kolsyra) på...
Den 22 augusti 1980 hade "Sällskapsresan" premiär och recensionerna var blandade. "Segt som knäck och olidligt tråkigt", skrev Sydsvenskan. "Nog duger den väl till en stunds oförarglig underhållning", ansåg Dagens Nyheter. I Expressen fick "Sällskapsresan" tre getingar: "Det tar sig i buskarna för Lasse Åberg. Hans första film, 'Repmånad', var trots folkets kärlek en lindrigt sofistikerad militärfars modell ä. Folkets kärlek lär drabba även 'Sällskapsresan' men den här gången mera välförtjänt", skrev tidningen.
Recensenten fick också mer än rätt. På de tre första dagarna spelade filmen in halva produktionskostnaderna. Den kom att ses av 1,6 miljoner biobesökare och dessutom gå på export till länder som Kina, Taiwan och Kanada.
Utmejslat persongalleri
– När man gör film har man ingen aning om mottagandet. Det är som att kasta ut en sak i rymden men jag gjorde en film som jag själv tyckte var kul. Nyckeln till framgången tror jag är att det inte är något överspel utan ett utmejslat persongalleri, säger Lasse Åberg.
TT: Vilken är din egen favoritscen?
– Jag är väldigt förtjust i mikrohumor. Det finns en sekvens där Stig-Helmer fastnar i en metalldetektor på grund av sina hålfotsinlägg. När han sedan tar av sig skorna så är det rejäla fotsvettsavtryck på stengolvet. Sådan humor gillar jag.
Sällskapsresan kom att få en rad uppföljningar: Stig-Helmer åkte till Alperna, seglade i skärgården, lärde sig att spela golf och åkte på kurresa.
Sätts upp på teater
2011 kom sedan "The Stig-Helmer story" om rollfigurens barndom och till hösten sluts cirkeln på sätt och vis. Då ska den ursprungliga "Sällskapsresan" sättas upp på Nöjesteatern i Malmö med komikern Anders Johansson i huvudrollen.
Men även om 35 år nu snart har gått sedan premiären den 22 augusti anser Lasse Åberg att filmen åldrats med värdighet. Skämten håller ännu i dag.
– Det tycker jag och nu har den ju fått någon form av kultstatus. En reaktion jag gillar hos folk är att de säger att man upptäcker nya grejer i filmen hela tiden. Då blir jag glad.