Våldet i hemmen finns överallt: "Alla känner någon"

De finns mitt ibland oss. Kvinnorna som misshandlas av den de älskar. 

Ibland överlever de. Ibland inte.

Männen som slår kan vara vem som helst. Din granne, din arbetskamrat, din släkting, din kompis eller polare i fotbollslaget. Männen som slår finns också mitt ibland oss.

Våldet i hemmen finns i alla samhällsklasser. Det är ingen skillnad om du är fattig eller rik, om du lever i villakvarteret, hyreshuset eller i ett samkönat förhållande. Våld i hemmen förekommer i varenda kommun i Sverige, i varenda kommun i Sörmland men vi pratar inte så ofta om det.

Under 2019 dödades 16 kvinnor i Sverige av förövare som de haft en pågående eller avslutad parrelation med, enligt uppgifter från NCK, Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet.

Enligt preliminär statistik från Brå (Brottsförebyggande Rådet) anmäldes 1 510 grova kvinnofridskränkningsbrott i landet 2020.

– Alla har nog någon i bekantskapskretsen som är drabbad, säger Elisabeth Johansson, chef för gruppen "brott i nära relation" hos polisen i Eskilstuna.

– Alla har nog någon i bekantskapskretsen som är drabbad, säger Elisabeth Johansson, chef för gruppen "brott i nära relation" hos polisen i Eskilstuna.

Foto: Veronica Karlsson

Det är inte alltid männen som slår, även om det är vanligast. Ibland är det omvänt. Men oavsett vem som står för våldet, det psykiska och det fysiska, är det lika skamfyllt. Det kan ta oerhört lång tid innan det kommer så långt att polisen kopplas in. 

– De som kommer hit vill bryta sina destruktiva förhållanden, säger Elisabeth Johansson.

Det finns poliser och utredare som är specialiserade på brott i nära relation. Lena Törneskär, Irina Ericson, Elisabeth Johansson och Claes Eriksson är några som jobbar i Eskilstuna och Strängnäs.

Foto: Veronica Karlsson

Gruppen som jobbar med brott i nära relation hos polisen i Eskilstuna består av tio utredare. Polisens bemötande, både ute på fältet i en akut situation och i en förhörssituation, är en förutsättning för om utredningen ska lyckas eller inte, säger de.

– Kvinnan måste våga berätta sin historia. Vi måste vara tydliga med att vi tar allting på stort allvar, säger utredaren Lena Törneskär.

– Kvinnan måste våga berätta sin historia. Vi måste vara tydliga med att vi tar allting på stort allvar, säger utredaren Lena Törneskär.

Foto: Veronica Karlsson

– Det handlar om att ge kvinnan förutsättningar men hon ska inte känna sig tvingad. Detta handlar om väldigt sköra målsägare, säger Elisabeth Johansson.

Utredaren Irina Ericson säger att det handlar om förhållningssätt, bemötande och kroppsspråk. Det kan vara små signaler som avgör om det skapas ett förtroende.

– Det är väldigt viktigt att polisen eller utredaren visar ett genuint intresse, säger hon.

Det kan vara små signaler som avgör om en drabbad kvinna ska få förtroende för polisen eller inte. Bemötande och kroppspråk är oerhört viktigt, betonar utredaren Irina Ericson.

Foto: Veronica Karlsson

En fras som polisen ofta får höra är:

"Jag vill inte att han ska bli dömd. Jag vill att han ska få hjälp".

– Eller: "Ni kommer inte att tro mig. Han är så manipulerande".

Utredarna säger att de är noga med att förklara hur rättssystemet fungerar och att de är skyldiga att lyssna på mannen också. De måste vara professionella. Men även om ett fall inte leder till en fällande dom, kan processen vara bra ändå.

–  Processen kan få till stånd en förändring.

Utredarna pratar om vikten av kunskap, mörkertal, civilkurage och varningssignaler.

Under 2019 dödades 16 kvinnor i landet av förövare som de haft en pågående eller avslutad parrelation med, enligt uppgifter från NCK, Nationellt centrum för kvinnofrid vid Uppsala universitet.

Foto: Veronica Karlsson

– Skaffa er kunskap. Ut på kvinnofridslinjen. Våga fråga. Det är kunskap som gäller, säger Elisabeth Johansson.

Civilkurage?

– Ja när grannar hör dunsar men "inte vill lägga sig i". Var inte rädd för att fråga, säger Lena Törneskär.

Hur är det med civilkuraget?

– Varierande. Jag tycker inte det är så bra, säger hon.

Utredarna anser att utomstående borde bli bättre på att "lägga sig i". Många är rädda för att anmäla eller vittna. Helt i onödan, menar Claes Eriksson.

– Det är väldigt ovanligt att någon blir utsatt efter att ha agerat vid den här typen av brott. Det är inte direkt grannen som har vittnat i ett sådant här fall som blir påhoppad efteråt, säger han.

Utredaren Claes Eriksson säger att det är ytterst ovanligt att den som engagerar sig eller "lägger sig i" ett fall med våld nära relation, råkar illa ut efteråt.

Foto: Veronica Karlsson

Hur ser statistiken ut när det gäller brott i nära relationer?

Statistik är svårt. I de här fallen där skammen är så påtaglig räknar man med att mängder av de här brotten aldrig anmäls.

Men studien "Våld och hälsa" från 2014 visade att 14 procent av kvinnorna och fem procent av männen någon gång efter 18 års ålder hade blivit utsatta för fysiskt våld eller hot om fysiskt våld i relation.

Efter coronapandemins inträde förra året får gruppen i Eskilstuna in mellan två och fem ärenden i veckan i Eskilstuna och Strängnäs.

– Innan dess var de betydligt fler varje vecka, säger Irina Ericson.

Utredarna är övertygade om att många inte anmäler.

De som utreder brott i nära relation tror att betydligt fler brott sker i hemmen än vad som anmäls. På bilden syns poliserna Lena Törneskär, Irina Ericson, Claes Eriksson och Elisabeth Johansson.

Foto: Veronica Karlsson

– De här kvinnorna sitter i en rävsax oavsett vad de heter eller vilken samhällsklass de tillhör, säger Elisabeth Johansson.

Att bryta sig loss kan vara oerhört svårt. Ett skäl kan vara att kvinnan ofta är ekonomiskt beroende av mannen. 

Ett annat kan vara att hon skäms och trots allt hoppas. För allting startade ju med en kärleksrelation.